Snööööö, hej!
Igår hittade jag två klänningar att ha till galan, så nu är jag sjukt jävla taggad! Ska prova dem i lugn och ro på lördag och fixa med alla detaljer. Känns nästan som att jag ska på bröllop eftersom jag beter mig som feta bridezillan. Jag måste nog chilla ned några hekton va. Men det kommer att bli gryyyymt kul, eller jag vill hoppas på det i alla fall. Med höga förväntningar brukar det ju alltid spåra, så jag kanske borde chilla med förväntningarna också.
(Om jag kommer ihåg kan jag lägga upp klänningarna här, men det får bli efter galan)
Alltså, jag tror att jag börjar bli kär. Men jag vet inte om jag vill bli kär. Det blir så mycket trassel då. Sen är jag väl lite petig ibland när det kommer till killar, så jag frågar mig själv hela tiden om jag verkligen vill ha honom. Jag menar, det kan ju bli honom jag får barn med. Skrämmande tanke det där, och jag vet att man inte ska tänka så långt i förväg. Men jag kan inte låta bli, det känns som att mitt nästa förhållande blir mitt sista. Typ så. Usch! Jag vet inte om jag är redo för det här. Det börjar ju bli på tok för seriöst känner jag. Men han är väääärldens gulligaste. Aboo
Octubree
Dags att skynda innan elen börjar spöka igen. Puss på er!
Good morning sunshine!!
Sjukt taggad är jag tydligen. På allt. Jag vaknar upp av ett samtal halv 9, vilket för mig är det bästa sättet att vakna upp på - ibland i alla fall. Idag var en sån dag, så jag studsade upp iklädd mina allra mysigaste myskläder och gjorde en kopp te. Underbara dag. Efter att ha surplat klart på tet satte jag på en tvättmaskin och dansade runt till musiken. Skulle man få gå på krogen såhär tidigt på morgonen så skulle jag inte tveka. Nu sitter jag och väntar på att ugnen ska bli klar så att jag kan få nybakat till frukost. Därefter ska jag, hör och häpna, bege mig till gymmet för att införskaffa detta efterlängtade gymkort. Tänkte även passa på att gå på ett jympapass och därefter åka och sola. Sedan ska jag leka hemmafru ett tag till, tills jobbet kallar dvs. Efter idag är jag fri efter mina 24 dagar i rad. Fan vad tät jag kommer vara nästa månad. Ett litet tag i alla fall, tills det är dags för julklappar..
Jag ska försöka övertala en kompis att åka med mig till Malmö i helgen. Gymnastik EM går där och hans bror ska tävla. Problemet är bara att jag jobbar på fredagen så det beror väl lite på hur tävlingen är upplagd. Men jag vill jag vill jag vill!!
Det är dessutom inte långt kvar till Fridas, Alex och Jannies halloween/maskerad fest. Jag är taggad så in i helvete!!!! Det kommer bli grymt. Dock jobbar jag även den dagen (har lyckats pricka in hela rätt känner jag), så jag får strunta i middagen tyvärr. Samma vecka är det även den berömda Booster Galan med jobbet. Jag är sjukt jävla nervös inför det här och har fortfarande inte hittat någon klänning att ha på mig! Panik är bara förnamnet.
Ugnen klar, dags för mummig frukost. Hörs brushor :)
:)
Ikväll blir det mysdag hos Johan, vi ska laga middag och kolla på Idol (han vet bara inte om Idolbiten än). Sedan ska jag eventuellt träffa min blivande pojkvän. (( :O ))!!. Det visste ni inte va? Jorasatteeeee, så är läget.
Jag känner att fantasin flödar, verkligen ingen aning om vad jag ska skriva om. Kul tjej tydligen.
Nu är tydligen min lunch slut också, det som var så trevligt.
1243546
En kille på jobbet är tydligen väldigt intresserad av mig, han hjälper mig så fort jag ser ut att behöva hjälp. Kallpratar så fort han får chansen. Pratar av någon anledning alltid i telefon precis vid receptionen. Och nu fick jag precis stränga order av en annan kille på jobbet att säga "hej älskling" när han kom tillbaka från ett ärende. Detta råkade jag "glömma" och det tog nog 2 sekunder efter att killen i fråga hade klivit in genom dörren tills det att jag fick ett samtal från den här kille som bad mig säga detta. "HÖRRRU, VAD BAD JAG DIG SÄGA!!!??". Trodde killar växte upp, men det var nog bara önsketänkande från min sida.
Dags att återgå till mitt balla jobb, hämta lite kaffe och se viktig ut.
Puss på er!
hejhejhej
Jag vågar inte ens läsa det jag har skrivit, kommer ju inse att jag behöver söka hjälp eller något. Så vi lämnar det bakom oss, jupp jupp! Jag pratade med min mamma igår, det kändes skönt. Någon lösning kom vi inte riktigt fram till och jag vet att hon inte tänker lämna honom. Hon har däremot funderat på att betala hyra åt mig om jag hittar en lägenhet, bara så att jag kan komma bort från honom. Det är dock inte vad jag vill, men jag ska kolla lite. Nu är det ju så att det inte är världens enklaste att få tag i en hyresrätt heller, men kolla kan man ju alltid göra. Känns bara så patetiskt att personen det rör sig om inte ens förstått att gjort något fel. Han tror typ att han är världens bästa människa och det skrämmer mig.
Jag har inte börjat med mina pencillinisar än, jag tänkte att det kanske går över av sig själv. Tro mig, det gör det inte. Ahahah, jag har seriöst sprungit på toaletten 5 gånger sedan klockan 9 .. och då kan jag ju meddela att jag bokstavligt talat har SPRUNGIT. Jag blir nästan rädd för mig själv när jag inser hur detta måste se ut från ett annat perspektiv. Tur att folk är så upptagna.
Imorgon kommer lönen in på kontot, från ena jobbet i alla fall. Det blev mer än förväntat så imorgon har jag lovat mig själv att jag ska köpa gymkort. Kan ju tyckas att det är på tiden med tanke på att sist jag tränade var .... över ett halvår sedan. Skäms på mig!!
När jag sitter och skriver här så ser det åtminstone ut som att jag gör något viktigt, det tycker även mina kollegor. Dock har alla som gått förbi slagit vad om det är FB, blogg eller sexchat. Låter ju som att jag aldrig gör något viktigt. Men de håller alla med om att det ser viktigt ut. Tack, men nu ska jag faktiskt göra lite viktiga saker såsom vattna blommorna.
Med vänliga hälsningar
T
Tillbaka
Just precis, tillbaka som receptionist. Dock bara till på fredag, men det duger för mig. Lycka är vad det är, fan vad jag trivs här. Jag kanske har lite väl många bollar i luften, tre jobb och dessutom försöker jag ta mig tid åt mina småtjejer, mig själv och Dig. Det går inte riktigt ihopp, men jag försöker. På måndag är jag i alla fall ledig efter 22 dagars jobb på rad. Då ska jag försöka hitta en sjukt snygg klänning som jag kommer döda i på jobbgalan som äger rum den 26 oktober. Längtar, samtidigt som jag är lite smått nervös. Det där kan vara min sista chans att sätta mina klor i mannen som är sötare än socker. Får väl offta mig med lösnaglar så att han inte kommer undan.
Just nu är mitt liv i princip perfekt, kan verkligen inte begära mer. Tyvärr ser jag det inte just nu, för det där svarta stora molnet skymmer sikten och svart är istället allt jag ser. Jag orkar seriöst inte, känner mig som en vandrande glaspinne. Mm, ni hörde mig.. glaspinne. Jag vet inte vad det är för något, men känslan är att det kan brista vid minsta lilla knuff i ryggen.
Ikväll ska jag och min mamma prata ut. Jag gråter av bara tanken för jag vet inte om jag är redo för allt det här. Hon har erbjudit sig att betala hyra åt mig om jag väljer att flytta ut (och om jag får tag i en lägenhet såklart!!). Det var snällt, men det är ju inte vad jag vill egentligen.
Inte nog med allt som försigår i mitt lilla huvud, självklart passar min lilla kropp på att dra ihop massa baskilusker. Jag vaknar och har ont i magen och märker att det gör brutalt ont att kissa. Kan även nämna att jag är kissnödig varanna minut. Jätte,jätteooooooont gör det. Låter det som urinvägsinfektion för er? För mig med. Hann inte gå till vårdcentralen så det blir direkt till handens närakut efter jobbet för att kirra lite antibiotika.
Abo säger jag, känns som att jag ska kissa i brallan så fort jag ställer mig upp.
1.2.3. Fanta & Rosé
Igår var inte riktigt min dag och jag var tvungen att få ur mig en del av det som tynger mitt hjärta. Förutom familjeproblem så rullar livet på. Pengarna rullar in som de ska, jag har världens bästaste vänner och killarna står i kö.. höhö. Nejmen seriöst, det går bra nu får man väl säga.
Hemma däremot... Just nu känner jag mig som ett spöke som vandrar omkring i mitt egna hem. Jag pratar inte med någon och blir väl lika ignorerad tillbaka. Mamma kan göra ett försök ibland, men hon får inte mycket till svar. Jag tänker inte tollerera att hon alltid tar hans parti bara för att hon inte vågar säga emot. Jag är så sjukt jävla trött på den här skiten. Jag tänker inte öppna käften förrens du ber om ursäkt och verkligen menar det. Antar att jag inte kan begära att du ska flytta ifrån en kille som du inte ens älskar (han är väl bara en trygghet som du inte orkar lämna?). Men förvänta dig inte att jag tänker försöka få det här att fungera. Du gör ditt val, jag gör mitt.
End of story känner jag. Jävla massa negativ skit hela tiden. Det är väl det man måste få ur sig, resten behöver man inte skriva om. Jag menar, man mår bra och bara lyckan i sig är som en drog. Man behöver inte skriva för att dosen ska bli starkare om ni förstår vad jag menar. Däremot vill man ju bara göra sig av med alla negativa känslor så man slipper den bördan. Konstigt nog hjälper det faktiskt att skriva, det är precis som att när tankarna blir till ord så lämnar de huvudet. Skönt vill jag lova!
Tack CarroL för att du finns, helt seriöst. Jag älskar dig min vän
För mycket för mitt lilla huvud
Jag vet inte ens vart jag ska börja, jag vet bara att jag inte orkar längre. Jag hatar dig så mycket jag det gör ont i mig. Egentligen är det en omöjlighet eftersom jag tekniskt sett inte ens känner dig. Hur fan kunde det gå såhär långt? Jag trodde man skaffade barn för att man ville se det växa upp och för att man ville vara en del av barnets liv. Fel hade jag där, minst sagt. Jag skulle bra gärna vilja veta varför du valde att skaffa barn, för jag vet att jag inte var ett misstag. DU ville ha mig, vart tog du vägen när jag väl kom till världen!?
Jag tror ingen någonsin kommer att förstå. Jag vet inte ens själv om jag fattar vad du gjort. Min största rädsla är att bli som dig. Fan alltså!! Så många tårar jag fällt pga dig, du är inte ens värd EN. Du gör mig så fruktansvärt jävla ledsen!!!!
Något som gör mig mer ledsen är du, du som står där och ser på utan att göra ett skit. HUR FAN STÅR DU UT MED DIG SJÄLV!!?? Jag förstår verkligen inte, inte ens lite. Du gör mig nog mer ledsen än vad han gör, om det är möjligt. Ibland är det faktiskt svårt att skilja på vad som gör mig mest ledsen, men jag står fast vid att det är du - du som kollar på utan att lyfta ett finger. Anledning? För dig älskar jag egentligen, tillskilland från honom. Han är som en fis i rymden. Du däremot, dig älskar jag nog mest i hela världen. Men jag vill inte förstå hur du kan göra såhär mot mig. Den personen som ska skydda mig från allt ont och som ska hjälpa mig när jag inte kan stå på mina egna ben, den personen ska ju vara du. Varför gör du inget?
Jag ber dig verkligen, gör något.. för jag orkar inte mer
Och du vet själv att du förtjänar så jävla mycket bättre. Gör det du borde ha gjort för länge sen, skaffa dig ett nytt liv utan honom. Vi skulle vara den perfekta familjen om du bara tog steget. Det vi har nu, är allt annat än en familj. Tanken får mig att vilja spy....
Jag vill bort härifrån, nu nu nu!!
Dags att ta ett tredje jobb så man har råd med en egen lägenhet kanske.. att det ska vara så jävla dyrt :P suuuuuck
Rusningstrafik, me like..
Godnatt =)
Utkast: Aug. 12, 2010
Igår hade jag och Frida myskväll med bullar och film. Jag orkade inte ta mig upp från soffan, hade ju som sagt feber. Bortsätt från det hade kvällen inte kunnat bli bättre. Vi såg Cellular som gick på TV, sjukt bra film faktiskt. Skvallrade gjorde vi också. Skvaller är underskattat. Alltså det är inte mycket som slår skadeglädje!? Eller när man inser att ens eget liv är så jävla bra jämfört med andras, när man hör vad alla andra utsätts/utsätter sig själva för. Bara det här med barn, förstå hur ens liv skulle förändras radikalt om man fick en unge på halsen. Tyvärr är man dessutom ensamstående många gånger när man får ett barn såhär tidigt.
Punkt, eller något.
Ljugare
Idag när jag skulle köpa kaffe kommer en kille in lite halvt springandes. Skriker "Hallå, har ni en mugg eller" och kvinnan i kassan sträcker snällt fram en kaffemugg och tittar frågande på killen. Vilken jävla hets för en liten mugg tänkte jag. Killen tar emot muggen, kollar på den och kollar sedan på hon i kassan. "Ehh, alltså har ni en kundtoalett". Jag fattade då, det gjorde inte hon. Hon stod kvar med sin mugg i handen, pekade vart toan fanns och skrek sedan efter honom "Men du, skulle du inte ha mugen". Killen blev seriöst tvungen att förklara att han använt sig av slang och inte behövde någon jävla kaffemugg. Så knasigt det kan bli när klockan är för tidigt på morgonen.
Jag har precis fått ett jobb till tror jag, så nu sitter jag med 3 extrajobb. Way to go eller något. Dock blir det svårt att få ihop mitt schema då det bara blir massa extrajobb hela tiden. Jag kanske borde ta tag i mitt liv och satsa på EN heltidstjänst!? Aja, cash is king brukar man ju säga. Jag ska bli rik, dirr!
Promenad med mamma, see ya!
Utkast: Augusti 24
Jag har 3 inlägg i utkast, har börjat skriva men inte hunnit klar. De kommer till helgen, jag tror jag lovar det. På tal om att hinna så har jag faktistk rätt bråttom nu när jag tänker efter. Måste hinna bajsa innan jag åker till jobbet, men det är alltid så svårt att klämma ut den där jävla korven när man vet att man har en buss att passa. Enklare vore det om man hade blöja och kunde bajsa precis när man ville. Lukta illa gör man ju redan på jobbet så ingen skulle nog märka någon skillnad om det låg en korv i brallan.
Love life, eller något!
Sjukling
Jag hade nästan något klokt att säga, men jag har glömt bort det såklart. Jag skyller på febern, det är inte lätt att alltid vara på topp, speciellt inte när man är sjuk. Just nu sitter jag bara och dödar tiden genom att prata sönder varje människa som ringer eller går förbi. De verkar i alla fall bli glada, skönt att båda parter känner likdant. Fast de som ringer kanske helt enkelt är lögnhalsar och bara låtsas. Precis som alla andra falska människor i den här världen. Nu blir jag nästan arg när jag tänker på alla falska människor. Majoriteten står under den rubriken, det är fan inte många som inte är falska. En vit lögn klassas inte som falskhet, men vem kan man egentligen lita på? Samtidigt så kan man ju inte ha inställningen att alla ljuger hela tiden, det kommer ju inte fungera i längden. Eller? Man blir ju den där jobbiga människan som inte litar på någon tillslut, den vill man väl inte vara... Ärsch, lita på folk tills motsatsen är bevisad säger jag!? Det är lättare sagt än att faktistk leva efter det citatet, det förstår väl jag också! Men nu blir det som jag har sagt ändå.
2 ½ timme kvar, sen får jag gå hem och krypa ned i min säng. Nu ringer nästa person som jag ska tracka, hörs!
Godermorgon underbara människor
Är det bara jag som alltid har någon kille i tankarna? Den ena byts ut mot den andra, men det är tamejfan alltid någon som leker med min hjärna. Jag går nuts alltså, det skulle ju vara enkelt att vara singel. Du finns där hela tiden just nu, du lämnar mig inte ens ifred i mina drömmar. Jag är rädd att du inte känner samma sak, samtidigt som jag själv inte vet vad jag vill med dig. Jag är sämst på det här när jag måste ta steget. Jag avvaktar alltid i vanliga fall och måste jag visa minsta intresse så kan jag garantera att jag är borta på nolltid. Men du är annorlunda, jag vill inte försvinna ifrån dig. Jag vet bara inte hur jag ska säga till dig att jag tycker om dig. Det jag vet är att du konstant finns i mitt huvud. Vad fan hände där liksom, jag hade ju kontroll på situationen!?
Fick precis ett motto skickat till mig på jobbmailen som tack eller något. "Endast den som gör något kan göra fel". WORD är allt jag har att säga. Word.
Måndag morgon som vi alla längtar efter
Förlåt då, jag ska ta mitt ansvar och visa att jag växt upp. Trots att jag faktiskt inte måste så ska jag göra det. Bara för att ni är dåliga människor behöver inte jag lägga min ribba på samma nivå. Ni borde ju faktiskt skämmas ordentligt!!
Härmed sätter vi nog punkt. Puss på er!
Vad hände?
Jag tycker om dig mer än jag vill inse. Jag är inte den som är den, jag kommer aldrig öppna upp mig bara sådär. Antingen går det här med mig i graven eller så visar du lite intresse. Typ nu. Jag vet inte längre hur jag ska uppföra mig i din närhet, jag skulle inte kunna även om jag visste. Det här är så olikt mig att jag nästan blir rädd. Ska jag våga satsa eller ska jag ignorera? Ignorera är det jag gör bäst och det jag gjort i så många år. Varför ändra ett vinnande koncept..?
Jag är egentligen rädd för kärleken och allt där till. Av någon anledning litar jag på dig och jag tror faktiskt du skulle vara bra för mig. Jag vet bara inte om jag är redo. Men jag vill, jag vill verkligen.
Snälla bli min
I love you big time
Träffade en gammal god vän över en lunch igår. Det var 4 år sedan senast men det kändes som igår. Hon får mig alltid att börja tänka. Dvs mer än jag brukar göra. Det senaste är Illuminati. Sök på youtube om ni vill se vad min hjärna håller på att slåss med för tillfället.
Did I say I love you?
Stockholm VS New York
För att rättfärdiga pricken över i:et så kan jag ju passa på att erkänna en sak; jag planerar att placera en stor, fet New York tavla i mitt sovrum. Jag tyckte jag hade en bra anledning till detta. Uppenbarligen är inte jag den enda då alla svenskar verkar ha en svartvit NY tavla någonstans i sitt hus. Självklart har de också en bra anledning. Vissa har till och med en svartvit NY tavla med en gul taxibil. Observera gul taxibil. Som om man inte får nog av de som är på gatorna?
Får man slå på gula taxisar eller är det bara vanliga gula bilar som gäller? För isåfall borde ni akta er, jag kommer gå lös imorgon när jag ska ta mig över korsningen och slå på varje gul bil! Skämt och sido, inte skulle väl jag slåss inte!?
Nu kommer frugan snart, dags att sätta på sig pyjamas och mysa framför TVen.
Jag har saknat dej
Jag har inte haft något riktigt behov av att skriva då allt har varit tipp-topp sen dag 1 på 2010, peppa peppa, (året innan kommer mitt fiskminne inte ihåg). Den enda jag ville skriva om var hur bra mitt liv är. Hur bra mina vänner är och hur underbar min mamma är. Hur jag trivs något enormt som singel och hur kär jag är i min nya TV. Hur underbar min resa till Asien var och hur mycket jag faktiskt älskar gymnastik. Hur underbart det var att kunna säga att jag har två jobb och blev rekommenderad till underklädesmodell. Det var då jag insåg hur tråkigt det måste vara för alla andra att läsa om min framgång och hur kul jag tycker mitt liv är. Vem fan bryr sig egentligen? Så vi släpper det där och startar på en ny kula. Istället för att ta del av min vardag så kommer ni nu att få ta del av mina ytterst intressanta tankar, BANG! Kul va!?
