TesseLito

Jag förbereder för utgång genom att ladda hela käften med vitlök. Hoppas alla är riktigt fulla ikväll, annars lär ni nog få nära-döden-upplevelser. Det är nästan så jag själv får nära-döden-upplevelser. Men min tzatziki vart grymt god, så det är faktiskt värt det.

Jaha? Tänker ni, trevligt att du delar med dig. Jomen visst, varsågoda.

Egentligen vill jag bara krypa ner i en filt med pyjamasbyssorna, lägga mig framför brasan tills jag somnar. Jag skulle nog även kunna tänka mig lite godis också. Men nej nej, jag ska tydligen ut. Detta får bli imorgon när jag ligger bakis i fosterställning och tycker synd om mig själv.

Skål då!

Kund: Oj, 110:- för championer, det måste vara fel .. jag tog ju bara 5 stycken
T: Jamen ojj, jag måste ha lagt mig själv på vågen när jag vägde dem där

....

Han kom där, som den lilla Tarzan jag alltid tyckt han var - fast snyggare än någonsin. Jag hade pojkvän när jag fick syn på honom, så han fick bli mitt ögongodis i skolan. Vi skulle sen hamna på samma fest och jag fick då äran att "fixa in honom" som det så coolt kallades på den tiden. Därav fick han mitt nummer och jag var praktiskt taget körd.

Det var rätt komplicerat när vi började träffas och jag visste att med honom skulle jag inte kunna kontrollera mig själv. Som den gentleman han är väntade han på mig tills jag var redo. Rätt eller fel att låta honom vänta, det beror på hur man ser på saken. Det var enklast så och jag tvingade som sagt inte honom till någonting. Jag hoppades bara att han skulle vänta, för jag visste att det skulle vara värt det. Jag är glad för det, för jag blev kär i den här killen från dag 1. Vi blev tillsammans, jag var lyckligare än någonsin. Mina vänner sa till och med att jag lyste/lös/whatever - och jag vet att det var för att jag var kär för första gången i mitt liv.

Vi var ett perfekt par (förutom när vi inte var det). Han var perfekt. Han gjorde allt för mig och lite till. Han fanns där i en av mina svåraste stunder i livet och det kommer jag aldrig kunna tacka honom tillräckligt för.

Jag kommer ihåg hur du alltid var den som kröp i buskarna efter bollen när vi spelade fotboll på altanen och jag hade lyckats skjuta iväg den. Hur du kunde komma med dina osköna skämt vid helt fel tidpunkt och man blev så arg att man blev glad istället. Hur du kunde bära ner mig för trappan när jag var trött och grinig för att jag behövde sova. Hur du alltid låg och kliade mig på magen tills jag somnade i din famn...

Alla sagor har ett slut, vår tog slut efter 1½ tillsammans. 
Idag är vi vänner & jag är tacksam för att fortfarande få ha dig i mitt liv

Begravningen var jättefin idag.
Jag grät
Jag hade valt låten Phil Collins - You'll be in my heart
Det var där det brast
Den betyder så mycket, om inte mer nu
Farmor <3
Jag tror till och med att jag såg en tår i min pappas ögon
Det gjorde ont,
aldrig har det hänt förut..

Ett sista farväl,
ett vackert sådant.
Tråkigt att ingen kan stava mitt namn rätt bara,
På farfars var det Therés
Nu blev det Teresé
Men jag ska inte vara bitter, jag är glad att jag fick vara där
Glad att jag fått en massa fina år med dig
Glad att du var min farmor
Men mest tacksam,
tacksam för alla fina minnen du gett mig.

Vila i Frid nu farmor & farfar
Jag lovar att göra er stolta

Imorgon är det begravning som står på schemat. Hade jag fått välja hade jag nästan valt att stanna hemma. No offence Farmor, men begravningar är tortyr på hög nivå. Speciellt om det är någon som står än nära, då blir effekten liksom dubbel. Det ska på ett sett ändå bli skönt att ta farväl. Dock tycker jag inte om att gråta när det är massa folk runt omkring, helst vill jag bara vara ifred. Men känner jag mig rätt så kommer tårarna spruta oavsett hur många som befinner sig i min närhet. Där kan vi snacka noll kontroll på tårkanalen!

Jag har bestämt mig för att börja om på Grey's då jag totalt tappade bort mig sist. Så jag grävde nyligen ut mina boxar från USA och ska se första avsnittet nu ikväll.

Jag vet inte om det är okej att sakna dig. Jag vet inte om jag får hoppas. Jag vet inte om jag vågar tro. Men jag vet att jag hoppas. Jag hoppas så innerligt för jag vet att jag vill. Vill du?

Jag heter Terese men föddes som en Theresé. Jag tror att mina föräldrar missade att jag inte kom från ett arabland, därför valde jag att fixa till deras misstag. Theresé för mig ser nämligen arabiskt och så vitt jag vet är jag inte ens lite arabisk. (Förlåt till er som faktiskt stavas så). Jag föddes svarthårig och som världens största hårboll. Inte störst kroppsmässigt, utan jag var nog den som hade mest hår på hela Nacka Sjukhus.

Jag började hos dagmamma och höjdpunkten för de flesta där var Bananer i Pyjamas. Missade man det kunde man lika bra sitta och tjura i ett hörn resten av dagen. Min dagmamma var den absolut bästa, så jag valde faktiskt att stanna hos henne enda tills jag gick i 3an. Då var jag mer som en hjälpande hand än som ett dagbarn. Tillslut insåg vi båda att det var dags att gå vidare och jag släppte sakta men säkert taget för att stå på egna ben.

Som liten hade jag Harry Potter-glasögon och jag är förvånad att jag inte blev mobbad. Förutom att jag tvingades bära skolans fulaste glasögon så lyckades jag även att få ett bänklock i huvudet 3 år i rad när skolfotot skulle tas. Gissa vem som var sötast i klassen? Inte fan var det jag i alla fall! Tillslut vägrade jag sätta på mig glasögonen och fick min vilja igenom. I gamla dagboksinlägg var det här tydligen den lyckligaste dagen i mitt liv. I 5an tror jag att jag började se ut som en människa och det märktes nog ganska ordentligt på mitt självförtroende.

Utanför skolan tränade jag gymnastik på tok för mycket och spenderade resten av tiden utomhus med kompisar. I korta drag var det väl så mitt liv såg ut. Min mamma var den som alltid fanns vid min sida och som gjorde mig till den jag är idag. Hon var även den som skämde bort mig sådär lagom mycket i mina ögon, men sådär överdrivet mycket i andras.

Idag är jag 21 år gammal, bor fortfarande hemma och jobbar på 3 jobb. Är i princip aldrig hemma då jag antingen tränar, är i gymnastikhallen eller umgås med kompisar (Då jag inte befinner mig på jobbet såklart). Jag älskar livet när man knappt har tid att andas, kan vara därför mitt liv ser ut just som det gör. Däremot vet jag att man kan ta sig tid om man verkligen vill. Så för er jag älskar har jag all tid i världen - och det hoppas jag att ni vet!

Over n' out, T 

    

En kaffe i farten och sedan möte och jobb. Med närmare eftertanke har jag nog haft roligare söndagar. Mötet var kul dock, jag saknar gymnastiken och mina småttisar (som förövrigt blivit läskigt stora). Min kollega hade haft en "facebook dialog" med några av tjejerna där de diskuterat viktiga saker. FACEBOOK!? Vad fan hände där liksom? Det var typ igår som ni inte visste vad höger & vänster var....

Imorgon är jag ledig och jag ska kirra en jävla massa vuxenpoäng. Jag ska städa, tvätta och hämta en nyckel till föräldrarmötet. Att jag som är allmänt förvirrad ens fick dra på mig detta stora ansvar är för mig ett stort frågetecken. Jag hade aldrig låtit mig själv ansvara för att nyckeln är på plats.

Jag tänkte förövrigt vara lika tråkig som alla andra och köra på den här listan som alla går efter. (Och ännu lite tråkigare och skriva precis det jag nu skriver). Exakt alla som har börjat följa listan har skrivit ett patetiskt litet försök till "förlåt, men jag har inge bättre för mig så jag följer strömmen". Varför ens be om ursäkt? Uppenbarligen är listan en succé då så många faktiskt använder sig av den. Undra vem ljushuvudet var som kom på den, höhö..

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder


Starting tomorrow

Ett långt och jobbigt farväl mitt i natten blev det tillslut. Men det var rätt underbart på samma gång. Jag var inte ledsen just då, bara glad av att få vara med dig. Vid korsningen såg jag slutligen våra bilar dela på sig och jag åkte åt ett annat håll. Jag vinkade lite försiktigt utan att du såg. Sedan tänkte jag tillbaka på nätterna vi haft tillsammans i nästan 3 veckor i sträck. Hur jag somnar i dina armar varje kväll och vaknar upp av att dina hundögon tittar sådär fint på mig. Det känns jävligt tungt just nu, men om jag får bestämma så klarar vi det här. Jag ska somna i dina armar igen, ett flertal gånger till.

På kvällen fick jag ett samtal från Pruttisen. Allt hade gått bra och han var på väg till sitt nya hem. Det kändes så sjukt att han plötsligt var flera timmar bort från mig, då jag ganska nyligen låg i hans famn och sov som ett barn.

Efter en ölrunda på Söder igår blev det nattbussen hem. Snäll som chaffisen är öppnar han dörrarna och jag får äran att kliva ut rakt i en snödriva som är högre än vad jag är. Jag hoppar snällt ut och inser att om jag inte klättrar högre upp i snöhögen så kommer jag att bli påkörd av bussen. Illa kvickt tar jag sats och gör att jätteskutt. Därefter har jag snö upp till midjan och halva snöhögen har lyckats ta sig in i mina skor. Där stod jag som ett fån halv 3 på natten. Kryper ut på vägen igen, blir nästan påkörd av en arg bilist som säkert undrar vad fan jag gör gåendes i fel riktning på en bilväg. Jag kollar försiktigt upp på den stora snöhögen som inte låter mig komma in på gångvägen. Traskar sedan snällt vidare tills jag finner ett hål lagom stort för mig. Fötterna värkte som aldrig för och väl inne bestämde jag mig för att dumpa de stora snöbollarna som jag hade i skorna mitt i hallen. Detta var inte lika populärt på morgonen när jag slaffsade runt som en yrvaken höna och insåg att jag skaffat oss en innomhus-pool.

Dags att ta igen lite sömn för att sedan köra avskedsmiddag hos Linda som också överger mig snart. Tror jag skippar utgången ikväll då jag jobbar imorgon och inte sovit så mycket de senaste dagarna.

<3

The Fray - I Look After You

Ni vet känslan med en stor klump i magen som håller på att explodera. Man mår nästan illa för att det gör så ont? Jag har varit en vandrande fontän, bokstavligt talat. Jag blir nästan rädd för mig själv, vad fan hände? Jag hade ju kontroll på situationen liksom. Just nu är jag återigen på bristningsgränsen. Man kan tycka att jag borde vara uttorkad och ha vätskebrist vid det här laget, men jag tycks ha massor med vatten kvar i kroppen - speciellt i tårkanalen. Det är bara timmar kvar innan jag kommer ligga hemma i min säng och gråta som ett litet barn.. Det gör så fruktansvärt ont, jag vill inte vara med längre. Tänk om man kunde ta en alvedon och allt blev bra för stunden. Då skulle jag ta en alvedon dagligen, tills den dagen du kommer tillbaka till Sverige. Fan, jag saknar dig redan. 5 ½ timme kvar. Skjut mig, snälla?

För exakt 2 år sedan var det jag som satt och packade min väska för ett efterlängtat år i USA. Då var det jag som lämnade någon jag tyckte om här hemma. Sedan att det råkade vara Sveriges största svin hör inte hit. Men så kändes det inte då. Nu är det istället jag som blir lämnad. What goes around....? Det här var ju inte meningen alls. Fan. Här har vi anledningen till att man håller sig borta från förhållanden. Jag vill bara vara lycklig, ha det lite upp och ned så man verkligen uppskattar det bra, men fortfarande alltid veta vart man har varandra. Vart tar du vägen och vem är jag för dig? Vart står vi efter 1år ifrån varandra? Ska jag ens hoppas eller ska jag bara glömma? Om jag börjar plugga, måste jag välja stad efter dig eller ska jag bara köra? Om jag väljer något annat än Stockholm, betyder det att jag gör mitt val mellan dig och skolan VARFÖR SKA ALLA VAL VARA SÅ SVÅRA!? Det var ju svårt redan innan, nu vet jag knappt in eller ut. Skallebaaaaaaaaaaaank!!

2010 slutade väl som alla år slutar, med lite bråk, skålande, tårar och allmänt trevligt sällskap. Jag lyckades såklart pricka in i allmanackan att vara sjuk precis över nyår. Utöver det så måste jag säga att det var väldigt lyckat. Det här året kommer bli jobbigt och det har jag insett redan nu. Jag har i princip fruktat för nyårsdagen då jag inte vill att 2011 ska komma till mig. Killen som jag pladdask föll för flyttar till USA i ett år. Jag ville inte tycka om honom, men ni vet hur det är. "Du får absolut inte ...." Klart som fan man är där och pillar då! Min syster åker utomlands i tre veckor för att dagen efter hemkomst flytta till Örebro i några år. Dessutom måste jag börja fundera på utbildning då jag vill börja plugga till hösten. Sedan måste jag ta tag i den där kursen som jag hoppade på i december förra året, matte C. Oh, justja .. Sen vare det här med högskoleprovet - för att få en liten uppfattning om hur dum man faktiskt är. Åh, vad jag kommer vara nöjd i slutet av året om jag tar mig igenom allt det här. Jag saknar er redan, ni kan inte bara lämna mig såhär. Hur fan ska detta gå!? <3

Jag trivs med dig och det får räcka för stunden. Jag tar dagen som den kommer men just nu vet jag att det här känns bra. Kör bara kör!? Nu packar jag resväskan och drar mot varmare breddgrader. Hare bra heeeeej

Sitter på tåget mot Linköping, bort från Stockholm. Det känns som att jag flyr från något jag själv trasslat in mig i. Min bästa killkompis sa ganska klart och tydligt att det var såhär det skulle bli. Självklart hade han rätt men jag valde att inte lyssna. "den dagen...." sa jag, och nu är den dagen här och det finns ingen återvändo. Jag vet egentligen inte om jag ångrar något, men hur som så går det inte att få något ogjort. Jag önskar bara att vänskapen kan övervinna det här. Jag har alltid sagt bros before hoes,  men ibland kan det faktiskt vara svårt att skilja på det. Jag har lärt mig rätt mycket av hela den här kalabaliken, men det gör ont.  Hur fortsätter vi från här? Du bad mig avstå och på något sätt är vänskapen som sagt viktigare, men jag vet inte ens om den går att rädda nu då du uppenbarligen har lite andra känslor inblandade. Du öppnade dig och sa precis som det var och det gör allt så mycket svårare för jag vet att det inte var lätt för dig. Jag måste bara välja, men hur gör man ett sånt val? Jag vill inte men du tvingar mig. Jag tycker ju om honom också. Förlåt om jag sårade dig, det var det sista jag ville. Jag ska sluta spela ett spel jag inte klarar av. Det här är inte jag, jag har ett hjärta och på tok för mycket känslor. Skönt att man har insett det såhär 21 år senare....

Jag är en elak människa, helt seriöst. En elak människa som behöver besikta sin bil. Tid den 15 december, måste hela Stockholm kolla sina bilar just precis nu!? Jag hoppas att jag en dag kan säga att jag har världens bästa pojkvän. Och att han även kan säga detsamma om mig. Just nu ska inte jag vara flickvän, så är det bara. Och killen vars nummer jag tog bort efter i tisdags, det är ok att jag tänker på dig va? Jag ska försöka att inte göra det till en vana, men det är så svårt att släppa dig. Eller rättare sagt, släppa den jag trodde du var. Du skulle ju bli min prins en vacker dag. Rött är inte min grej, både du och ******* bär rött som om det vore det nya svarta. Jag är jätterosa och enbart rosa. I tidig ålder fick man ju lära sig att rött och rosa inte går ihop, och det står jag fast vid.

Och dessa skor hade jag till;

Igår blev jag både ledsen, besviken och sjukt jävla glad. Vi börjar med de roliga nyheterna; JAG VANN 8000 KRONOR, skattat o klart dvs. Helt okej. Vi vann på lagtävlingen, så alla på min avdelning fick 8 var. Tråkiga nyheterna; Det där var bland det värsta jag har skådat. Du sårade mig genom den där speciella känslan du har en förmåga att få fram inom mig. Du får mig verkligen att känna mig speciell och du verkar vara en sån jävla bra och underbar människa. Igår skrapade dina knän i botten och jag fick skämmas åt dig. Du visade mig en helt annan sida som jag inte trodde fanns. Ett nummer mindre i kontaktlistan, den där kvällen glömmer vi va? Utöver det så var kvällen grymt bra. Det blev lite väl djupa samtal mellan mig och min chef. När vi kom in på sex och vad han och hans flickvän pysslade med kände jag att det var dags för en starkare drink. Idag har jag mått som jag förtjänar som det så fint kallas. Jag tycker inte att jag förtjänade att må så dåligt eftersom att jag faktiskt tog det rätt lugnt. Vaknade efter 2½ timmes sömn och var aspigg. Jobbig människa som inte kan sova. Så vid 7 imorse satt jag och spelade TVspel. Har precis klämt i mig en fet jävla kebabtallrik, den satt fint ska ni veta. Jag ska försöka kirra fram en bild på hur jag såg ut igår. Dock finns det ingen bild från just igår..

Justja, det är jag. Tjockt trött. Har precis spelat kort med mammsen och det var det sjukaste jag varit med om. Vi spelade Chicago (poker-aktigt för er hönshjärnor som inte vet vad det är). Jag börjar med att få en stege i färg. Gången efter får hon fyrtal. Ofta man får både fyrtal och färgstege i samma spel, i princip omöjligt. Min hjärna började direkt inrikta sig på spåret "tur i spel, otur i ......". Så får det ju inte vara, jag behöver all tur jag kan få om jag nu ska lyckas välta omkull MR****. Ah, taggad till imorgon så in i helvete!!

Jaha, så blev man återigen väckt av ett samtal som resulterade i en vaken Terese på took för tidigt! Jag måste verkligen lära mig somna om.... För att klargöra det som skrevs igår så är definititionen av att "hålla på" med två killar samtidigt INTE att jag har sex med dem. Övrig text får väl egentligen tolkas som den vill, jag menar jag är ju inte snäll nog att ge er alla slaskiga detaljer så lite roligt måste ni ju få ha. Du får mig alltid att känna mig som att jag inte räcker till och jag hatar den känslan. Du har alltid varit duktig på att övertala och få som du vill. Men du kan inte alltid få som du vill. Jag är ledsen men jag kan inte leva upp till den peson du verkar vilja att jag ska vara.... Puss

Det är såhär va.. det är en sak jag skulle vilja berätta. Men eftersom jag har noll koll på vilka som läser bloggen vågar jag inte riktigt gå ut med det hela. Jag kan åtminstone klämma fram att jag satt mig i en rätt knasig sits. Det är väl inte första gången man kör på i tron om att killar faktiskt inte har några känslor. Dessvärre finns ju de stackarna som faktiskt har det, synd för dem för jag kör över dem. (Precis som alla killar gör med oss tjejer). Man vill ju att de ska smaka på sin egen medicin, men det blir ju fel killar som man trycker ned medicinen på. Det var verkligen inte det här jag hade på hjärtat. Men när vi ändå är inne på den linjen - Förlåt F, du förtjänar inte det här men jag är ingen snäll människa.

Jag kan i alla fall härmed konstatera att jag är ett svin, jag är inte värd dig. Inte värd någon för tillfället för jag vill inte ha någon. Jag kommer att fortsätta spela samma spel som ni spelar. Varför ändra ett vinnande koncept? Jag har inte blivit ledsen hittills, så det är väl lika bra att hålla sig till era spelregler innan man åker på rådäng!? Dock har väl jag gått lite över gränsen.... och det är det här jag inte riktigt kan berätta. Man kan ju undra vad man kan göra som är så farligt. So far är det ingen fara, men kommer dessa två människor på att jag håller på med dem samtidigt så kommer det bli ett jävla liv. Jag sitter och småler för mig själv eftersom jag spelar ett jävligt farligt spel. Det blir ju både jakt och lycka på samma gång, svårt att hålla sig borta. Jag måste bara försöka dra mig ur innan någon kommer på mig. Skulle jag bli påkommen så lovar jag att berätta vad jag pysslar med. Ahahah, jag dör av bara tanken .. det här FÅR bara inte komma ut. End of story.

Jag sitter för tillfället halvnaken då jag provat maskeradkläder för fulla muggar här hemma. Har typ bestämt mig för att köra på Tingeling, även om det känns halvtråkigt. Jag orkar dock inte lägga pengar på värsta kostymen.. Jag får väl smyga in lite senare när alla är kalasfulla, då lär ingen ens komma ihåg att det var maskerad och att folk faktiskt är utklädda. Ibland är jag så smart, borde nästan få en eloge för det.

Hade min heta hezt CarroL som sällskap över natten. Jag vaknade när hon smet iväg till jobbet och kunde dessvärre inte somna om. Uppe med tuppen och gottade mig i massa frukost en söndag som denna, underbart. Precis hemkommen från kalas hos världens ballaste kusin. Han hade bakat tårtan och det var det vidrigaste jag både sett och smakat. Det är nog även första gången som jag frivilligt tackar nej till mer tårta.

Vi har precis beställt sushi till ikväll, och det är nu dags för mig att smita iväg på ett yoga pass. Den här söndagen har varit perfekt, in i minsta detalj. Den kan dock bli lite bättre, beroende på om en viss person hör av sig igen. Det här med att vara singel har sina fördelar vill jag lova. Den här killen är dock hemligstämplad, och det gör ju det hela så jävla mycket mer intressant. Grr.

Jättekul inlägg för er känner jag.

Musprutt x 2, puss på er