Hej kära dagbok!
Killen som kom galopperandes på en hästpinne fick mig att le idag. Vid Petterboda ser jag honom komma springandes emot bussen. Då vill jag påpeka att han sprang som att hästen galopperade och inte som en annan människa springer när man håller på att missa bussen. Han kom på, fortfarande med hästen mellan benen. Där satt han, klappade lite på den, skrattade. Jag hoppas för hans skull att detta var en engångsgrej..
Juste, vi har ju vår älskade praktikant också. Hon är väldigt speciell, nästan som ICA-Jerry. Hon är bisexuell fick jag reda på idag, och då får man tydligen leka med massa tjejer samtidigt som man har pojkvän. Fair enough? Jag ska också bli bisexuellt om man inte behöver hålla sig till regelboken då. Här har jag gått runt och trott att otrohet är otrohet. Förresten, sa jag att hon var lite speciell? Hon är en sån där som det inte finns någon benämning på. Hon är inte efter, men hon är inte helt på topp heller. Det är nog inget fel på henne egentligen, men något står inte rätt till. Hon vill ju bara väl och är verkligen asgullig.
Hon är rätt stor också, så hon har inte ens fått arbetsbyxor för att det inte fanns hennes storlek. Hur elakt är inte det? Tillåt mig att småle åtminstone? Snällarååå
Ni ska få ett tips av mig; Ta inte på er gummistövlar när det är såhär kallt ute. Man tappar nästan fötterna på vägen!!
Nu ska jag skutta in i duschen och förbereda mig för min skype-date. Dvs kläder av, på med leendet och så kör vi!
<3 Love ya
Österrrrich
Bilderna får tala för sig själva. Jag har aldrig sagt att jag är frisk, så ställ inga följdfrågor är ni snälla.
Dags att ta tag i det här med pluggandet innan klockan blir alltför mycket. Jag avslutar med en låt ni borde överväga att lyssna på. Faktiskt.
Godnatt
P.S. Jag saknar dej, jag saknar dej, jag saknar dej.
Hurricane - 30 seconds to Mars
Österrike nästa
Efter en lång och jobbig helg ute på Lillsved så är jag nu licensierad på trampett. Det har varit sjukt kul tack vare mina kollegor. Jag är nästan säker på att träningsverken i magen kommer från allt skrattande, och inte från passandet. Jag lyckades i alla fall inte skada någon gymnast, det skötte de andra rätt bra.
Tänkte bara slänga in ett snabbt inlägg innan jag måste fortsätta packa. Väskan står där, halvtom och stirrar på mig som om jag vore dum. Det är inte så långt kvar tills jag måste bege mig och jag har varken packat klart eller ens gjort mig till människa (ni vet, smink, hår .. kläder!?).
Ni får ha det så himla bra här hemma i dessa minus 16. Gör inget dumt när jag är borta och ni kan väl försöka få bort lite av snön tills det att jag kommer hem? 
Love ya!
Dag 4 - Vad bjuder jag på för mat?
Här får ni lite bilder, ni får gissa själva vad mina avancerade frukostar innehåller. Enjoy!!
(Pasta med championer, fläskfilé, gräddsås med lite philadelphia i)
Btw, man känner sig jävligt mobbad när man sitter och fotar det man ska äta? Det var nog första och sista gången ni ser den sidan av mig.
Snööö
Innan denna traumatiska upplevelse ägde rum så kan jag ju meddela att jag trotsade vädret rejält. Jag hade ett möte som jag var tvungen att gå på, jätteviktigt sådant. Så jag lyckades lifta med min kompis bror och fick därmed åka in 2 timmar tidigare än jag egentligen hade planerat. Tur va väl det, marginalen blev nämligen 20 minuter. De släppte mig ungefär vid gullmars. Det som vanligtvis är en promenad på 7 minuter blev nu 37. Jag såg ut som en snögubbe när jag stod på gullmars och beställde min kaffe. De skrattade bara åt mig och önskade mig lycka till. Tunnelbanan strulade och jag hade bestämt mig för att gå till Slussen. Jag hade ju musik och var klädd för att åka pulka en hel dag, alltså borde det gå som en dans?. Där hade jag jättefel. Väl på skanstullbron höll jag seriöst på att blåsa i vattnet. Därefter blev det tunnelbana för min del, det tog ju dock längre tid än om jag hade gått. Hemfärden tog ett bra tag, men jag kom tillslut hem. Där kan jag ju inflika med att det var då jag nästan blev överkörd av traktorn.
Nu ska jag göra mig iordning för att fira Kimpo som fyllt år. Sedan blir det väl sängen rätt tidigt då jag ska på kurs längst ut på Värmdö imorgon. Önska mig lycka till att jag överlever bilfärden dit ut, det lär ju bli allt annat än lätt. Sedan åker jag till Österrike, men jag ska försöka slänga in ett inlägg innan jag åker!
<3
Ett till erkännande
Jag är hemskt ledsen för det. Jag hoppas du kan förlåta mig. Jag vill inte förlora dig, det är absolut det sista jag vill. Förstår inte riktigt vad jag tänkte med.. Problemet är att när saker och ting känns för långt bort så kan jag inte riktigt förstår mig på dem. Det tas liksom inte med i beräkningen och då händer dumma saker.
Jag vill inte såra dig, jag vill bara att allt ska vara bra. Men i väntan på att få svar på om det ens kommer att bli bra.. så är jag rätt duktig på att trassla till det liiiiite till sådär. Känns som en vardag i mitt liv nu för tiden. Men som sagt, från och med igår så ska det bli ändring på det här. Jag lovar.
Jag älskar dig med underbara vän.
Och dig saknar jag så det gör ont och vet inte om jag kan gottgöra dig för det jag gjort.
Tror aldrig jag varit så arg på mig själv som jag är nu.
Jag vet att förlåt inte räcker, men det är en bit på vägen.
Förlåt, förlåt förlåt.... :(
Erkännande
Jag blev medlem på unibet.. ni vet, bara på skoj. Satte in 100:-. Den 100-lappen är nu 800.
Livsfarligt.
Så dagen jag seriöst blir gambler och fuckar upp hela mitt liv.
Kan ni snälla lova att ni ger mig en fet käftsmäll och avsluta kontot?
Tack på förhand
// Din son mårten
P.S. Ja, det var allt jag hade på hjärtat för idag. Jag är slut i huvudet. Dock ska jag sätta mig och plugga lite matte nu innan jag får krypa ned i min varma säng. Jag har börjat ställa min dator i sängen en timme innan jag ska sova. Det är nog inte jättebra, den lär ju explodera så småningom. Men varmt i sängen blir det i alla fall.
Jag har kommit på att jag är rätt duktig på att skriva en lång historia av ingenting. Seriöst? Det är precis som när min käft börjar gå. Man får liksom inte riktigt tyst på den. Inte för att det som kommer ut är viktigt eller sammanhängande. Men det är ord som gör tillvaron lite roligare. Förstå och leva med pinsam tystnad hela tiden? Problemet är bara att jag knappt hinner andas mellan meningarna. Men jag jobbar på det, lovar!!
Natti, <3
CarroL <3
CarroL fyller tant idag. Eller igår blir det ju faktiskt. Vi va där och åt kärleksmums nyss. Taggade inför lördag. Herreguud. Jag kan knappt sova för att jag är så taggad. Kommer bli grymt!! Ah, dör. Måste tagga ner lite, det här är inte ok. Sitter och lyssnar på Swedish House Maffia och vill bara dansa.
Jag har kommit på en asbra present. Jag ska bara hitta en lucka i mitt schema för att införskaffa mig detta.
Skulle ju även behöva hitta något att ha på mig. I värsta fall blir det naket på lördag. Kanske lika bra att sikta in sig på naket. Slipper man åtminstone slösa pengar på kläder. Och man slipper desutom springa omkring i högklackat och leka bambi. Höll på att slå ihjäl mig ikväll med uggsisar på fossingarna. Vill inte ens tänka tanken på klackar och alkohol i en såndär fin kombination tillsammans med is. Hur ska detta gå? Klackar med dubbar borde man göra. Aa, det borde man tamejfan!!
Nejmen godnatt nu, på riktigt. Godnatt.
Vill bara säga att jag lever!
Sådär, då vet ni det. Vad skönt!
Just nu är jag inne i en sån där period där allt bara flyter på. Inte menat att det går bra, utan snarare att man bara gör det man ska, period. Trots en massa roligheter så är vardagen detsamma liksom. Jag känner inte, jag bara går runt och är. Känslomässigt så har det här året varit det värsta jag varit med om. Jag tror det är därför jag på något vänster lyckats stänga av känslorna. Inte helt, för det går ju inte. Men ni vet när man inte ens har ork att bry sig, ork att vara ledsen. Man bara tar en kaka, äter den och sen känner man inget mer förutom den goda smaken - resten är bara en suddig röra. Det känns just nu som att jag kommer explodera förr eller senare. Men tills dess nöjer jag mig med mina kakor.
Jag saknar dig så det gör ont. Jag mår seriöst illa för att det gör så ont. Jag vill inte känna såhär och jag vet inte vad fan jag ska göra. Ibland känner jag bara att jag vill ge upp. Jag vill sluta hoppas och komma tillbaka till verkligheten. Det är lättare sagt än gjort, men såhär kan jag inte gå runt. Jag lever inte, jag är inte där.
Samtidigt så skulle jag göra allt för att få det som det var innan du åkte. Jag vet liksom inte vart du står i frågan. Jag vill inte gå runt och kämpa, hoppas och verkligen försöka .. om du inte vill att jag ska göra det. Jag var så säker kvällen du åkte. Tvivlade inte en sekund. Nu tvivlar jag hela tiden, och det är det enda jag gör. Din röst och dina ord kan få mig att leva i någon minut. Men så fort du lagt på är det som att samtalet inte ens ägt rumt.
Jag håller mig borta ett tag. Någon vecka eller så.
Bara för att försöka hitta tillbaka till verkligheten.
Jag vet inte om jag gör rätt eller fel.
Jag vet inte vad du vill att jag ska göra
Men jag vet att jag inte orkar.
Förlåt, eller varsågod.
Godnatt
Jag har fortfarande inte glömt er, jag hinner bara inte riktigt med.
Pratade med L idag, insåg att det blev över en timmes telefonsamtal. Jag tror jag saknar dig?
Kan alla ni bara komma hem igen, jag vill inte ha det såhär!
Eller såhär gör vi. Ni kommer hem tills jag vinner lite pengar. Då kan ni få åka igen, för då drar jag lätt till Hawaii och pluggar!! Sen kan vi väl komma hem typ samtidigt?
Fair enough enligt min mening..
Känner inte riktigt att ni är med mig på den.
Just nu för jag en dialog med mig själv.
Börjar det gå utför då..?
Dags att gå och lägga sig, det är en låång dag imorgon.
puh, jag blir trött bara jag tänker på den..
Home is wherever I'm with you
Quasimodo goes woman
Det är lite svårt ibland när livet bara rullar på. Bokstavligt talat, RULLAR PÅ. Finns inte så mycket att skriva kan jag känna. Ni vet, man kliver upp, dricker kaffe, äter frukost, pluggar, äter lite mer frukost, jobbar, äter lunch, jobbar, hittar kakor i lunchrummet (äter dom), tränar, äter middag, pluggar och sen hamnar man här vid datorn. "Jag ska bara kolla fb". MY ASS.... 2 timmar senare sitter man och säger åt sig själv att gå och sova istället.
Och imorgon blir det kaffe för att man promt skulle gå och kolla facebook och därmed hamnade i säng vid 2. Är det detta som kallas rutin eller? Man bara vet att man kommer att vakna trött. Och man bara vet att datorn inte är ens vän såhär på kvällen, den bara snor dyrbar tid.
Min rutin sprack isåfall imorse kan man väl säga. Jag vaknade nämligen upp som Quasimodo. Såg inte mycket, gick in i dörren och fick en bula på köpet. Då tänkte jag att jag hade blandat ihop filmerna och att jag va Simba som precis fick ett slag av apan. Sen såg jag mig i spegeln och insåg att jag fortfarande var Quasi. Jag blev rädd, fick lite panik och kände mig som en ful liten ankunge. Övervägde om man skulle springa förbi vårdcentralen. Sedan kommer mina vanliga tankar. Ni vet, man känner sig töntig för att man gör en stor grej av ingenting. Jag kanske bara har fått lite damm i ögonen..? Hur som, ögonen lugnade ned sig och jag såg "endast trött ut" på jobbet. Antar att det är ett steg i rätt riktning.
Någon tant sa förövrigt att det kunde vara pollen. Då kollade jag på henne som om hon var dum i huvudet och frågade snällt om hon såg att det var snö ute. Men hon kollade tillbaka som om jag var ännu dummare och sa att det finns olika pollen och att det faktiskt börjar komma. HMPF!
Godnatt på er :)
<3
Film jag inte rekomenderar
Ett par bestämmer sig för att blanda djur-DNA med människo-DNA (och kvinnar tar sitt eget). Detta fenomen hamnar sedan i sängen med kvinnans man. Han har alltså frivilligt sex med en varelse som är hälften djur, hälften människa. Sedan utvecklas den här saken till man och då våldtar han kvinnan - som dessutom blir gravid och behåller barnet för "vetenskapliga skäl".
Jag mår illa av tanken. Vem är sjukhuvudet som ligger bakom filmen undrar jag? GROSS!!!!
Det var allt jag hade på hjärtat idag. Just precis, en sådan dag har jag idag. Vill bara krypa ner i sägen och sova i några dagar.
Godnatt
Trots att allt är på topp när vi lägger på så räcker det med någon timme och det minnet är som bortsuddat. Dagen efter vet jag knappt vart vi står, eller rättare sagt vart jag har dig. 2 dagar senare får jag panik. 3:e dagen gör du mig lyckligast i världen. Just nu är jag i panik-fasen, kan du göra mig lycklig snart?
xgångerfemtiosjuplus3ypluskvadratrotenur5
Huvudet rensades genom ett danspass & nu blir det filmmys med mamma. Vi ska se Splice. Jag återkommer med antal toasters.
Nu måste jag skutta in i duschen så jag hinner ta bort lurvet på benen innan min mamma lessnar på mig och börjar kolla utan mig.
Tjollahopp!!
Kär
Jag tog mig friheten och åkte på en liten shoppingtur idag. Igen. Faktiskt, så köpte jag mest nödvändiga saker som man inte vill slösa pengar på egentligen. Sedan unnade jag mig de här skorna. Det var enbart för att jag dog på plats, helt kär blev jag. Ni alla vet ju att man gör dumma saker när man är kär. (Färgen är dock inte sådär gräsligt orange som på bilden, på riktigt är de korallfärgade och ljusare).
Nu är ju det här ingen modeblogg, så end of story känner jag.
Meeeeeen, åh andra sidan kan jag ju visa er en bild på mina mysmuuusiga tofflor som jag köpte häromdagen också.
Solsken!!
Jag har inte så mycket på hjärtat idag, har jobbat, ska plugga & senare gå på långpromenad. Sedan ska jag mysa som fan under en filt, dricka te och kolla på Grey's.
Justja, ska även ta och anmäla mig till Högskoleprovet medan jag kommer ihåg. Sedan får jag väl ägna någon timme åt att be. Be för lite fler hjärnceller som faktiskt fungerar.
Förresten, jag kom på en rolig sak. Jag skulle gå in genom en dörr idag, då samtidigt någon från insidan öppnar. Personen i fråga har en liten unge i famnen. Både hon och jag blir lika rädda och hoppar till - och ungen får ta smällen! Boink sa det, och ungens lille huvud for in i dörrkarmen. Ungen skrattar och kollar lite ilsket på dörrkarmen som precis anföll honom. Bahah.
Öh, nödvändigt inlägg kan tyckas. Amenduuurååh
Tagning 15..
Jag vaknar av mig själv i hopp om att vara pigg - för idag ska det fotas. Det var dags att förnya både pass och körkort och då måste man tydligen prestera. Intog rollen som värsta modellen, ni vet, åt en stadig frukost och sprang med kaffen ner till bilen. Smiter ner till centrum, inser på vägen att jag faktiskt är trött. Dricker kaffet ännu lite snabbare. Sätter mig snällt i stolen och dinglar med benen. Fotoautomaten tycks prata med hela centrum och det blev ju lite halvjobbigt efter ett tag. Jag väljer svartvita foton eftersom det passar bra till körkort. Jag ler, kameran säger klick (den pratar fortfarande med hela centrum mellan tagningarna). Piece of cake känner jag, ställer mig lite kaxigt och väntar på att fotona ska komma ut. Ut kommer en neger, fast med mina drag. Amen jävligt schysst, ok att jag solduschade, men lugna sig lite va (finsk dialekt). Jag kollar snabbt i spegeln, och åter på korten - nej såhär mörk är jag faktiskt inte. Jag blir less, åker hem och tar en powernap och åker till nästa agentur - NackaPolisen....
Har ni tänkt på hur man alltid ser ut som en brottsling på passfoton? Jag var förvånad att de inte arresterade mig på plats. Därifrån begav jag mig på en välförtjänt shoppingtur. Åkte sedan ned till centrum för att återigen ge mig på fotoautomaten . Kom sedan på att det fanns en fotograf man kunde gå till. Lite dyrare, men oj så mycket bättre det blev. Man såg ju faktiskt att det var jag den här gången.
Nöjd över dagens prestationer satte jag mig duktigt nog på bibblan för att plugga lite. Skuttade sedan iväg ner på träning som bestod av dans. Så nu sitter jag här med världens största blåmärken på båda knäna och tycker lite synd om mig själv.
Puss & gull
Jag mår illa, som en gorilla
Idag har jag fortsatt spinna vidare på denna gravidmage, så jag lekte hemmafru. Jävligt segt om ni frågar mig, men måste man så måste man. Jag är verkligen less på vintern, man blir ju helt deprimerad. Jag behöver sol och det är nu!! Så jag åkte faktiskt och solduschade idag. Det var inte riktigt samma sak kan jag konstatera, men man gör väl det bästa av situationen!?
Over and out
Saknar er
3. - Mina föräldrar
Vart börjar man i ett sånt här inlägg? Det känns som att ligga med särade ben hos gynekolog-tanten.
Jag har ingenting positivt att säga om honom. För mig är "pappa" endast ett ord, ingenting annat. Jag har hatat honom så länge jag kan minnas och som 3åring bad jag min mamma flytta ifrån honom utan att ens veta vad flytta isär betyder.
Han har något allvarligt fel och min största rädsla är att en dag bli som honom. Han har aldrig funnits där, han har aldrig tagit hand om mig. Vi har aldrig gjort pappa-dotter saker tillsammans. Aldrig. Enda gången han öppnar käften till mig är när jag gjort något fel. Vilken i hans ögon händer hela tiden, dygnet runt. Säkert även när jag sover. Jag kan inte minnas en enda snäll kommentar jag fått från honom, han var aldrig nöjd. Trots MVG:n, guldmedaljer, körkort vid 18års ålder etc etc. Inte ens ett leende. Ingenting.
Ibland önskar jag att han hade slagit sönder mig. Då hade han åtminstone försvunnit från mitt liv, De hade tagit mig ifrån honom. Ett blåmärke syns ett tag. Det gör ont. Det försvinner. Det du har gjort mot mig är fan så mycket värre. Det tycks aldrig försvinna, även fast det inte syns. Du har klöst mitt hjärta med dina tånaglar och nu bär jag omkring på ett stort ärr inombords. Jag bad aldrig om att få ha dig som pappa, men du bad om ett barn. Hur kan du vilja ha ett barn så mycket för att sedan blunda när jag växer upp? Du vet ingenting om mig och mitt liv. Det tråkigaste är nog att du inte ens verkar bry dig.
Du sa en gång att du älskar mig, men att du har svårt för att visa känslor. Jag tror inte ett ord på vad du säger, hör du det? Ingen normal själ skulle utsätta någon för det här. Jag skulle inte ens önska min värsta fiende detta. Du är ett monster,
Jag tycker så synd om dig, fast jag egentligen inte vill känna något alls för dig. Den dagen du försvinner från mitt liv kommer jag vara lyckligast i världen. Vem tänker så om sin egen pappa? Gör det mig till en ond människa eller har du förstört mig?
End of story
Min mamma är den bästa, det finns inte så mycket mer att säga?
Hon var den som alltid fanns vid min sida. Hon var den som hämtade och lämnade mig från träningar. Hon var den som fick träsmak i baken efter en hel helg med tävlingar. Hon var den som åkte hem från jobbet för att jag var ledsen. Hon var den som bar mig till skolan när jag hoppade på kryckor och inte orkade hoppa hela vägen. Hon var den som höll min hand när jag var ledsen.
Du betyder allt för mig
Utan dig vill jag inte leva
Jag Älskar Dig
.!-
Jag känner tomhet
fast jag egentligen inte har någon aning.
Jag vill inte hoppas men jag hoppas ändå
Sa jag att det gör ont?
Lite mer än 1 vecka,
hur fan ska jag klara ett helt år?
Jävlar vad jag måste ha varit elak i mitt förra liv.
Eller så är det bara karma.
Ja, karma kan det faktiskt vara
Men jag sa ju förlåt?
Ett väldigt försent förlåt
Förlåt
Jag menar det verkligen.
Förlåt för att det blev som det blev.
Och förlåt om jag sårade dig.
Förlåt.
