Godnatt

Jag öppnade mailen ett flertal gånger. Gjorde ett försök till att få ihop något. Tillslut kändes vad som helst bra, bara det var något. Ska jag slå till på charm eller ska jag vara professionell? Och hur fan sticker man ut, vad avgör att man inte blir någon i mängden? Hur man än vänder och vrider på det så låter det enformigt, klyschigt och framförallt töntigt. Fan vad liten man blir på det där pappret. Jag pratar CV om ni tappade bort er i mina tankar. Nu är det gjort. Jag vågar inte ens läsa igenom mitt personliga brev, men jag hoppas att åtminstone de vågar.

Nu ska jag drömma mig bort en stund, njuta av den lilla skönhetssömn som erbjuds och sedan ska jag upp. Det står jobb, långlunch med mamma och piercing i örat på schemat. Det står även TRÖTT i pannan redan nu.

Skyller detta på min Facebook-pojkvän vid namn David. Han lurade ut mig mitt i natten för ett hej. Det blev ju inte bara ett hej så nu sitter jag här och har mer ångest än någonsin inför uppgången imorgonbitti.

Min nattbön går till Djurgården, låt de spöa Norrland imorgon. Snälla snälla snälla. Det här gör mig frustrerad, jag kan inte fokusera och jag kan heller inte kolla på matchen för då mår jag bara dåligt. Dumt. Väldigt.

Over and Out!

Soffpotatis, fast i sängen dåra

Jaha, 6 havrebollar senare så sitter man här på sitt feta arsle ihop om att en dag bli nyttig. Som om, känner jag just nu. Som om.

Imorgon väntar skype-date med bästaste. Hade jag kunnat hade jag lätt haft med datorn överallt. Haft honom vid min sida hela tiden. En stillbild hade kanske räckt när det var dags för skönhetssömnen. Men annars hade den rörliga versionen varit ett helt ok alternativ. Under jobbtimmarna hade jag kanske fått ha dig på ljudlös. Men man behöver ju inte både se och höra. Det räcker med ett leende sådär ibland, eller att få höra din röst med jämna mellanrum. Åh, vad jag längtar efter dej. Snälla, kom hem snart?

Jag vet att tiden går sådär äckligt fort så man knappt hänger med. Känslan av att man måste klamra sig fast vid något bara för att inte ramla av i farten. Det går verkligen fort, det gör det. Men ibland är det jobbigt ändå. Man blir rädd för att allt känns så långt borta. Samtidigt blir man rädd för att allt kommer till en så fort. Man har liksom inte riktigt koll på läget. Försöker man ta kontroll så blir det ändå inte som man tänkt sig. So let's just play the game, shall we?



Tossilett-issues

Viker du pappret eller knögglar du ihop det? Jag är en knögglare, rakt av. Ska jag vara ärlig så visste jag inte ens att det existerade sådanna som faktiskt vek sitt papper. Jag menar hur börjar tankarna då? "Här sitter jag och tar mig tid för att vika pappret, som jag snart ska torka mig med"!?!?. Viker man även pappret när man snyter sig då eller? Blir det skönare för busarna att ligga i ett vikt papper istället för ett knöggligt? Jag skulle nog föredre ett pluffsigt papper.

Jag finner verkligen ingen mening med det - och tro mig, jag har försökt. För jag vill också vara en vikare. Det känns .. finare på något sätt? Tänk att kunna gå och säga att jag faktiskt viker mitt papper och inte bara knögglar ihop det? Fast den stora frågan är ju hur ofta man går runt och har vilda diskussioner om vare sig man viker pappret eller ej? Med närmare eftertanke så är ju det inget man pratar om? Men nu behöver ni inte döma mig (om ni skulle se mig snyta mig någonstans), för ni vet vad jag gör med mitt papper i alla fall!

Nu ska jag återgå till mitt kaffe och min mattebok för att sedan åka och jobba. Bjuder på lite bilder från vårat underbara jobb med vår extremt underbara personal!









Ciao!

Ben & Jerrys

Återigen satte jag mig i bilen, rutorna nere och hög musik strömmandes ur högtalarna. Mamma och jag tyckte att vi förtjänade varsin glass då vädret var så fint. Så det blev Ben & Jerrys i solen. Vågade mig även på skinnjackan. Vilken härlig och underbar dag!! Kirrade en fluga till grabbkvällen också, oj så fin jag kommer bli. Var även och invigde vår nya gymnastikhall. Den. Är. Underbar.

Jag försöker komma på ett sätt att bli miljonär på. Började lägga tassarna på tangentbordet för att skapa mig ett konto på Unibet. Lekte med en 100-lapp och lyckades ta mig upp till 2000. Problemet där är ju att man vet att det kommer en vändning - och oftast varar vändningen neråt längre. Mycket riktigt, så nu är jag nere på 0 igen. Genom uteslutningsmetoden ska jag försöka komma fram till en lösning på mitt "-jag-vill-bli-miljonär-NU"-syndrom . Vi kan härmed utesluta Unibet i alla fall!

Jag kikade in på min stuckintexas.blogg.se för att kolla om den fanns kvar. Började läsa lite och kom sedan på mig själv med tårar i ögonen. Jag trodde inte det var möjligt att sakna något så mycket. Jag kunde inte läsa vidare. Jag vill tillbaka mer och mer för varje dag som går. Den känslan blev om möjligt ännu starkare när jag fick syn på min gamla blogg. Livet i USA kommer jag aldrig få uppleva igen, inte på samma sätt. Det är nog det som gör ont.

Är det någon som är expert på att göra bra minnen till smärta så är det jag. Jag är som en livs levande converter. Isåfall vill man ju hellre vara en converter åt andra hållet. Eller egentligen vill man väl inte ens vara en convertet. Man kanske bara ska lära sig att leva med minnena, inte sitta och längta tillbaka i hopp om att man tillslut ska ta sig in i minnet och leva om på nytt. Vad hjälper det att åma sig över något som inte finns kvar? Just precis Terese, sluta vara så trög och lär dig förstå att minnen är minnen av en anledning. Let go liksom ba, amen duurååh!!

Tjingeling <3

Tidsoptimist var det ja..

Ni vet när man är sådär riktigt stressad för något, man bara måste hinna i tid. Det må vara jobbet, affären eller helt enkelt ett möte med en vän. Allt går enligt planen tills man stöter på en skruttig människa som sakta masar sig framåt där ute. Alltid lyckas denne befinna sig på olägliga platser, vare sig det är gåendes eller i trafiken. Man kan bli ståendes vid ett övergångsställe i en evighet medan den gamle traskar över. Personen i fråga lyckas precis få över tånageln och därmed är det bara att snällt sitta och vänta. Det hinner bli rött för oss bilister två gånger om - och detta händer alltid när det absolut inte får hända.

De är inte bara ett stort hinder ute i trafiken, utan utgör även en förstoppning av flödet inne i köpcentrum. Trots att pensionärer har hela dagen på sig att införskaffa sig det som behövs så tar de sig friheten att beblanda sig med oss unga, stressade och framförallt arbetande människor. De måste ju tycka det är minst lika irriterande då vi inte agerar överdrivet trevligt vid stress. Jag har tänkt mycket på det här och kommit fram till ett enda svar på detta fenomen; De har troligtvis påbörjat sin färd tidigt på morgonen men inte kommit på plats förrän lagom när vi slutar jobbet.

Lösning?
Tycker vi ger de gamla ett eget "körfält" även i gående tillstånd, där kan de hålla till och ta den tid de behöver. Varför inte trycka på en LGF-skylt på baken så man vet när faran är nära? Fast i det här fallet blir det väl en LGP-skylt (Långsamtgående Pensionär). De borde även få en egen kassa inne på mataffären då jag även upptäckt att de inte har så lätt för sig vad gäller koder, tryckningar och förståelse.

För det mesta älskar jag er gamlingar, men jag har lite svårt för er vid stress då ni har en tendens att skapa något av en förstoppande känsla. 


Dag 6 - Om det här vore min sista dag

Om jag ska vara helt ärlig så hade jag haft världens panik, gråtit som ett barn och bara velat få det överstökat fort som fan. Jag hade hysteriskt försökt komma på vad jag vill se en sista gång. Vad jag måste uppleva. Vilka jag måste träffa och ta farväl av. Hade definitivt fått beslutsångest. Troligtvis hade jag legat i fosterställning hela dagen och funderat ut vad jag ska göra av min sista dag. Tiden hade flygit iväg och där skulle jag finna mig själv, fortfarande i fosterställning utan att ha åstadkommit ett skit. Lusten till att göra något tror jag inte ens skulle existera. Inte heller viljan. Vem fan vill säga hejdå för gott? Sedan hade jag gråtit lite till och väntat ut tiden i min mammas famn. Den famn som jag en gång låg i när jag kom till livet.

Ska jag vara oärlig så hade jag varit sådär stark som alla är på film. Jag hade tagit avsked, sagt hur mycket jag älskar dem och hur mycket jag kommer att sakna dem. Jag hade varit glad för de dagar jag haft och bara njutit av allt en sista gång. Jag hade proppat i mig allt gott jag fick tag i. Hoppat bungyjump. Piercat tungan. Tatuerat mig. Haft en trekant. Skrivit kärleksbrev som jag hade skickat till folk som förtjänar dem. Sagt upp mig. Skrivit ettt testamente. Haft lite mer sex. Sedan hade jag förhoppningsvis dött lycklig.

Spårat jävla inlägg, jag vågar inte ens läsa vad jag skrivit. Jag vill inte ha en sista dag. Eller åtminstone inte vara medveten om att det är min sista dag.

Enough, herråå

HELG

Jag tar tillbaka allt jag sa om vårkänslor ..

Hej lillördag

Nervevade rutor och musik på högst volym. Känns det som vår? Glömde dock solbrillorna hemma. Lika bra det kanske, dumt att överdriva liksom. Jag tror ändå att jag var coolast i Strand med mitt jätterosa skal som jag hämtade ut idag. You just gotta love it.

Förövrigt så är armband med berlocker helt jävla värdelöst. Jag har tappat 5 av 6, hittat två av dem och fått dem lagade. För att sedan tappa dem igen. Har en liten ensam sate kvar som klänger sig fast för sitt liv. En riktigt kämpe det där, han har suttit där sedan dag 1. Undra hur länge han håller sig kvar? Jättedumt är det i alla fall. Och dyrt. Och dumt.

Nu är det snart dags för den årliga herrkvällen. För tillfället står det öppning på lilla Terese dagen efter. Måste fixas bort bums, vid den tiden ska jag vara på väg hem och inte vara på jobbet. Jag tycker faktiskt att jag förtjänar lite herrkvälls-tid, är ju mer på jobbet än vad jag är hemma. Och när jag väl är hemma så har jag nosen fastklistrad i matteboken.

Nu kommer lite bilder från förra herrkvällen och därefter säger jag och bloggen godnatt.



Straffshots för försening stod klart och tydligt i mailet, så det var bara att tacka och ta emot!



Jag och Fjanton inväntar startsignal för fishbowls



Sllluuurp

Godnatt och sov gott!


Kvinnodag, tjihoo

Jag har precis insett att jag är världens största tidsoptimist!! Alltså, egentligen har jag ju vetat det en längre tid. Men ni vet hur det är, man är en ljugare, drar någon lögn och går på den. Sedan har man förträngt hur stressigt det var dagen innan - och återigen sitter man med pedalen nedtryckt i botten och lackar satan på alla bilister som väntar på att hela stolpen ska bli grön innan de kör vidare. Att man aldrig lär sig!? Jag förstår inte hur svårt det ska vara..
Problemet ligger inte att jag är seg eller så, snarare att jag inte förstår hur lång tid saker och ting faktiskt tar. Säg att det tar 10 minuter till jobbet. Då räknar jag på 7, för man kan ju faktiskt köra lite för fort. Och blir det gult så hinner man ju smita förbi. Osv osv osv. Dock förtränger jag resten såsom att rödljusen faktiskt kan vara röda, det kan faktiskt vara köer och ja det finns faktiskt de som ligger i 40km/h. (Med min vanliga tur har jag garanterat en traktor framför mig halva vägen också).

Jaja, detta klassas väl också som ett i-landsproblem så låt oss inte ödsla alltför mycket energi på något sådant.

Men du, om du är kvinna - hoppas du har haft en sådär suuuupertrevlig dag och känt dig mer kvinnlig än någonsin. Hoppas du även har tryckt i dig en semla.


Ron Pope - Good Day
Godnatt!!

Börja bara vissla, whiwhiooo

Fick ett sånt sug att se Pinocchio, ska lätt gå ned i källaren och leta upp min gamla VHS-film. Inte just nu alltså, men någondag i veckan. Fan vad kul, nu längtar jag.

Idag fick jag en komplimang tror jag. Det var en "gammal" farbror som sa att om han varit 20 år yngre så hade han tokflirtat med mig, för jag var så himla vacker. Under intensivt stirrande lyckades jag klämma fram ett tack. Han menade nog bara väl, men det enda jag kunde tänka på var att om han var 20 år yngre skulle han fortfarande va gammal i mina ögon. Men tack farbror, det var i alla fall snällt av dig att kalla mig vacker.

Vi har fått in nya praktikanter, jag kallar dem sparvarna. De är riktigt söta de smål liven. Jag kommer ihåg själv hur stor man kände sig när man var i den där åldern. Men fan vad liten man var egentligen? Det roligaste är nog att vår andra praktikant (hon som inte har några byxor för att vi inte hade henns storlek), hon kör med dem som aldrig förr. Hon leker kung, styr och ställer och tror att hon äger stället. Med andra ord; praktikanten kör med de andra praktikanterna. Tillåt mig att småle -_-

Ge mig sooooommar!!!!
 




Hemskt mycket godnatt

Det är så jag känner just nu. Ligger i sängen efter lite öl sådär på fredagskvällen. Inte planerat, men mamma tvingade mig. Nästan. Vi har ätit lyxmiddag, druckit öl och snackat en jävla massa skit. Precis en sådan mamma vill jag att alla ska ha! Vi kom fram till att vi skulle tatuera oss tillsammans. Vad det blir återstår att se.

Nu måste jag verkligen sova för imorgon blir det jobb och den fishbowls med tjejerna! Så jävla kul när alla är samlade, det händer ju inte alltför ofta nuförtiden. Lääängtar!

Dessutom måste det ju firas att jag klarade matteprovet med stor marginal!! Så där har vi förklaringen till intaget av alkohol både idag och imorgon. Sådär ja, då var den helgens bortförklaringar fixade då. Slipper man ha dåligt samvete nu eller?

Puss och godnatt på er

Amen durååh

Imorse var det dags för det första provet i matte c. Jag hade förberett mig genom att skriva upp några av alla formler på armen. Egentligen ville jag ju tro att jag hade stenkoll, men ni vet, OM man skulle få minnesförlust... På morgonen var jag inte lika glad över mitt påhitt då jag hade halva texten i ansiktet. Tydligen för länge sedan som man hade prov för att kroppen ska veta hur man sover utan att kladda. Ansiktet fick sig en rejäl tvätt (tror aldrig jag varit så ren o fräsch i ansiktet som idag). Slutet gott, allting gott. Håll tummen för att jag blir godkänd!

Nu befinner jag mig på jobbet och har precis sett på hur en kund langat upp alla sina väskor på bandet. Precis som om det vore någon jävla passkontroll!! Där följt av en paprika, två gurkor och en tvål? Den stora frågan är om hon hade en väska åt varje sak, eller bara ville visa sina 4 ryggsäckar..?

Vi har även hunnit med en vild diskussion om äggen vi tjejer går runt och bär på. Madde säger att vi föds med en jävla massa ägg och att när mensen kommer så stöts dessa ut. Frågan var då, vad händer med äggen om man använder p-stav och inte har mens på något år? Min teori var att äggen lagras i kroppen och när man tar ut staven så har man flera ägg på lager. Sedan hörde jag hur dumt det lät att jag ändrade mig till att vi bajsar ut dem. Ja, ni hör ju hur mycket vi kom fram till. Inte ens google kunde hjälpa oss, så vi låtsades som att vi inte haft ämnet uppe och återgick till att jobba istället..

Nu börjar min rast ticka här, dags att göra lite nytta kanske.

Morgonkaffe och en mattebok

Det blev senare än tänkt igår hos min kära vän. Vi pratade sex och det finns tydligen oändligt mycket att säga vad gäller ämnet. Pga det rullade jag väl in i mitt egen hem någon gång runt 1-tiden. Nu är jag tröttis och försöker bota syndromet med världens största kaffe. Det går sådär. Eftersom att jag varit duktig och pluggat lite och överhuvudtaget tagit mig upp imorse så tyckte jag att jag var värd ett par skor. Min garderob håller inte med mig, min plånbok är emot mig och min mamma finner inte längre några ord. Jag har blivit beroende av skor och det är hemskt. Det går liksom inte att sluta. Hinner jag inte ta mig in till stan så hinner jag definitivt klicka hem några från internet. Livsfarligt, vem fan kom på webshoppen?
(Det blev i alla fall ett par overknee-boots från Nelly, dock blir det ingen bild för jag vill inte att det ska verka som att detta har blivit någon jävla modeblogg!!)

Nu ska jag återgå till boken ett tag till innan det blir dags för att rulla vidare till jobbet. Samtidigt känns det som att det inte finns så mycket mer att plugga på. Det försvinner liksom ut mer än vad som kommer in. Precis som att hjärnan inte riktigt kan lagra mer information och tar friheten i akt och gör sig av med det som den tycker är onödig fakta. Inte ok!!

Chillevippen!!

azzzzåshieeet

Jag kan verkligen inte låta bli att tycka synd om alla dessa uteliggare. De måste frysa arslet av sig vid det här laget. För att inte tala om hur hungriga de måste vara. Och där går man förbi, tittar snabbt ned i den tomma muggen. Ägnar en snabb liten tanke, tycker lite synd om dem. Springer vidare med mat i ena handen, och på tok för många kassar i den andra. Klart som fan jag inte har råd att ge dig något, jag har precis köpt en jacka för 2000, det förstår du väl? Sen blir man sådär småarg och tycker att allt är deras eget fel, de har ju valt att supa bort varende krona de får tag i. Ilskan övergår till ångest för att man ens tänker så om dem. Jag har ju egentligen ingen aning, det skulle lika gärna kunna vara jag som satt där. Då tycker man ännu mera synd om dem än man gjorde innan. Sen börjar tankarna måla upp en bild av hur jag sitter där med trasiga byxor som dessutom luktar kiss, en mugg som jag snott från donken och tigger för mitt liv. Vad fan gick snett?

Hur kan vi sitta här och känna att livet inte har någon mening bara för att snön vägrar försvinna och vi alla längtar till sommaren? Att vi ens har mage att klaga på kylan, vi har åtminstone möjligheten att klä på oss. Sedan att vi är för dumma för att förstå att leggings inte är ett alternativ om man vill vara varm. Eller för dumma för att använda mössa bara för att man precis plattat håret. Eller för dumma för att förstå att vi kommer se ut som Bambi när vi sätter på oss våra höga klackar och ska på fest. Behöver jag fortsätta?


Lite extra förvirrad

Jag tänkte först strunta i att lägga upp historien om min mormor, men gör det ändå. Hon är väldigt förvirrad, lider av extremt fiskminne. Kommer inte ihåg saker efter 10 minuter. Oss kommer hon dock ihåg, hur man tar sig hem osv. Det är väl korttidsminnet som inte är sådär jättebra.

Min mormor har ganska nyligen fått beskedet om cancer, men eftersom att hon inte kommer ihåg så är detta inte något hon mår dåligt över. Hon är däremot väldigt medveten om att hon glömmer, så det uppstår en del roliga situationer. Det ni nu ska få höra är berättelsen om hur min mormor tog emot beskedet.

Läkare: "Vi kommer ju då operera bort ena bröstet, om det är vad du vill.."
Mormor: "Ja det hänger ju ändå bara där.... men du, kan ni inte ta båda två så jag slipper använda BH!?"
Läkare: (Visste inte om han vågade skratta eller ej) "Ehm, alltså vi kommer ju sätta dit inplantat så du kommer knappt märka att bröstet varit på rymmen"
Mormor: Vadå, så du säger att jag kommer ha en sillis-tutte och en som hänger ned till knäväcket!? Tro mig, det kommer folk att märka..
Läkare: (Håller sig fortfarande från att skratta, försöker se seriös ut) Nej, inplantaten kommer ju efterlikna det nuvarande..
Mormor: Jasså, det var ju synd!
Läkare: Gå in dit in (pekar mot ett rum) ta av dig kläderna på överdelen och invänta doktor.

Mormor gör som hon blir tillsagd och får prata med en annan läkare. Hon undersöker och ber sedan mormor gå "dit ut" för att sätta på sig kläderna. Mormor som inte kom ihåg vart hon tog av sig kläderna skuttade glatt omkring och lyckades istället ta sig ut till oss andra i väntrummet.
Mormor med tuttarna i vädret: "Alltså jag har ingen aning om vart mina kläder är. Jag vet verkligen inte.."
Det var bara att gå på jakt och leta kläder..!

Nu har min mormor då fått tabletter som ska bromsa tumören och eventuellt få den att gå tillbaka lite. Dessa tabletter ligger i en ask där det står måndag-söndag, sedan står det även klockslag för de som behöver ta flera tabletter om dagen. 1 timme efter att mamma åkt därifrån ringer hon till mormor och säger åt henne att ta sin första tablett. Mormor "skulle bara röka färdigt". 2 timmar senare ringer hon igen, mormor går då och tar tabletten medan mamma är kvar i telefonen. (Då har hon troligtvis redan tagit den efter att hon rökt färdigt). 3 timmar senare ringer hon igen för att dubbelkolla så att hon bara tagit EN tablett. Hela måndagen är tom, onsdag, fredag och ....
VAD SA DU!? Halva asken hade hon stoppat i sig då hon glömt bort att hon redan tagit en. Hon påstod att hon blivit förvirrad av klockslagen, och sen visste hon inte längre vilken dag det var, så då bestämde hon sig för att hoppa på måndagen.
Enligt sjukvårdsupplysningen så var det inget farligt, men hon skulle försöka undvika att göra det till en vana. Möhö, YOU THINK!?

Men mormor min är glad, hon mår bra och verkar vara lycklig. Så fuck fiskminne och fuck cancer.
Så länge du mår bra, då mår jag bra.

<3

Shopping

Efter att ha gått upp tidigt på sin lediga dag för att ägna hela morgonen åt plugg, så tycker väl vilken vettig människa som helst att man förtjänar lite shopping!? Så det bar av mot stan med Linda. Plånboken i högsta hugg, här skulle det minsann göras av med pengar!! Jag hittade vääärldens finste skor och jag är återigen kär. Dock är min plånbok nästintill tom efter detta köp. Men det är helt klart värt det, även om skorna nu skulle bli stående i garderoben resten av livet. Det är ju en investering om man behåller dem i något år. Sedan kan det ju vara en dålig investering om man nu inte använder dem. Men är det en investering så har jag hört att det är ok att slå till.

Här får ni en bild på de små pinglorna.


Love it, love it, love it!!


Hej hej, hemskt mycket hej

Har precis avklarat mina 10 dagar i streck av jobb. För att få den där extra sköna "jag-är-ääääntligen-ledig"-känslan så jobbade jag även 11 timmar idag. Åkte därefter raka vägen till gymmet. Tänkte att det är lika bra att köra skiten ur sig själv för att uppnå den där maximala ledighetskänslan. Känner jag mig rätt så blir jag väl ändå sjuk lagom till ledigheten. Nu låter det nästan som att jag tagit långledigt, men riktigt så är det ju inte. Däremot har jag två dagar och ena dagen har jag redan bokat upp för shopping. Sedan står det PROV på fredag med stora bokstäver i min kalender. Så tja, ledig var väl o ta i.

Satt och lyssnade på radion idag medan jag jobbade i min ensamhet. De satt och pratade om att kossor lyfter på svansen om man klappar dem precis där svansen börjar. Då säger killen i radion att även katter fungerar så, "de tycker det är jätteskönt när jag gör så", sade han. Då är det någon som skriver in att det är en reflex för att de gör sig redo för att para sig. "Så jag sitter alltså och kåtar upp min katt!?!.." säger killen i radion. Någon annan infliker "Men det är la självklart, prova kör doggy med en svans i vägen, du skulle också lyfta upp den när du blev kåt!".

Sådär höll de på, och jag satt och skrattade så tårarna sprutade. Inte helt ok när man står där som ett fån och asgarvar för sig själv. Av blickarna att döma så verkar det där inte vara normalt beteende i folks ögon. Tillslut fick jag lov att stänga av radion för jag kunde uppenbarligen inte kontrollera mig själv.

Vilken jävla grej och vara radiopratare egentligen. De får liksom betalt för att vi ska sitta och lyssna på deras skit? Ibland spårar det ju totalt. Förstå hur kul de måste ha på jobbet hela tiden? Bara prata sig igenom dagarna och lyssna på konstigheter som folk har för sig. Det kanske man borde satsa på ..

Puss & Godnatt

Godnatt säger jag

Jag la precis av en rap efter att ha tryckt i mig ett helt jävla kakpaket. Nu har jag ont i magen. Lite ljug blev det nu, för jag vet inte hur man rapar. Men det var en metafor, för jag hade rapat jättehögt om jag bara kunde. Vem sa förresten att tjejer ska vara så fina i kanten? Vem fan kom på den idén? Rapar man framför sina manliga kompisar så klassas man antingen som;
a) den största mannen som vandrar på denna jord
b) som den äckligaste tjejen som aldrig mer kommer att få ligga
Skulle vi lägga av en fis skulle killen i fråga ta livet av sig. Mer eller mindre i alla fall. Han skulle bli den som aldrig mer ligger, för han skulle aldrig mer kunna kolla på en tjej. Undra vad som kommer hända med världens killar när de inser att vi faktiskt bajsar, trots att vi är tjejer.

Jag vågar inte ens läsa igenom vad jag precis skrev. Jag såg bara ordet bajs i min sista mening, mer än så behöver jag nog inte se. Det var inte meningen att glida in på ämnet, jag ville ju bara säga att jag är mätt och helst av allt skulle vilja rapa sådär ljudligt högt. Nästan så väggarna skakar, om ni förstår.

Jag bjuder på lite bilder och därefter säger jag och bloggen godnatt!

  




See ya <3


På jobbet oså

Enough vinterjävel, jag känner inte mina fötter och jag kör bil med vantar. Samtidigt försöker jag lura mig själv att det nästan är vår genom att dra på mig ett par glassiga solglasögon så fort jag får syn på solen. Steget till vårjackan försökte jag ta och det hela slutade med en dunderförkylning. Rätt sjukt egentligen att man går och längtar till den där förbannade sommaren. Trots att vi bara har 1 månad sommar (om ens det) i Sverige. Tekniskt sett är vi rätt patetiska då vi 11 av 12 månader bara går runt och längtar. Satt och läste någon insändare om hur man suger av killar på allra bästa sätt. Då hade personen i fråga skrivit att man ska göra som man gör när man suger klubba. Sedan kom en närmare beskrivning om finslipade tips och råd. Då har en läsare kommenterat detta och svarat "Amen, jag tuggar alltid på mina klubbor .. fast jag har hört att man inte ska använda sig av tänder. Du nämner dock inte detta i din och jag undrar ..".. YOU THINK!? Hur fan skulle du känna om jag gick ner och försökte slipa mina tänder mot ditt underliv..??!!? Ibland vet man faktiskt inte om man ska skratta eller gråta. Det värsta är att jag tror dessa människor är seriösa med sina frågor. Jag menar, nästa spalt handlade om man kunde bli gravid eller inte, för att killen hade kommit i munnen på tjejen? Detta är väl inte helt omöjligt om man nu har en livmoder i halsen. Låt oss bara hoppas att ingen människa tvingas gå runt med sin livmoder där. Nu känner jag att jag mest sitter och svamlar. Jag skulle faktiskt säga något mer viktigt än detta, men det glömdes liksom bort på vägen. Får återkomma. Ciao!

Dag 5 - Vad är kärlek?

Alltså, djupa frågor må jag säga. Hela den här dag1, dag2-grejjen får mig att känna mig som att jag sitter vid skolbänken igen. Man måste verkligen tänka så det knakar. Dessutom ska man lyckas få ner det i form av ord. Inte det lättaste om ni frågar mig. Kärlek. Hmpf, det är inget man kan sätta fingret på. Jag vet inte vad det är. Det bara är. En känsla, en trygghet, en längtan, en strävan och det där lilla extra som behövs i tillvaron .. eller varför inte livets stora gåta?

Oftast tänker man väl tjej-kille-kärlek när man hör ordet kärlek. Automatiskt så kopplar man väl det så? Då blir nästan ordet lite negativt, ni vet.. kärlek börjar alltid med bråk (slutar alltid i kaos). Kärlek gör ont. Det har vi väl alla lärt oss..
Skillnaden på min mamma och en pojkvän är väl bara den att min mamma är bunden till att älska mig, oavsett vilka dumheter jag har för mig. Hon kan liksom inte bara dumpa mig och säga "dra åt helvete". Kan kan hon väl, man ska aldrig säga aldrig. Men ni förstår poängen.

Jag vet inte ens vad jag pratar om längre? Vi sammanfattar det hela med; Kärlek är bra så länge den inte tar slut. Den är som bäst när båda parter känner likadant (samma mängd kärlek, samma typ av kärlek etc etc..). Öh, ja justja, precis så.

Kärlek är när klockan slår 00:00 och lönen plötsligt finns på kontot.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0