Godnatt
Måste man vara logisk och socialt inkompetent för att lyckas idag? Det är ju typ vad högskoleprovet kräver av en.. Jag vill inte vara den som är den. Men frustrationen att inte ens kunna plugga sig till ett bra betyg gör mig galen. Deras tips? Läs ett uppslagsverk eller läs en jävla massa böcker. Bli lite allmänbildad och tänk logiskt. Men wtf, jag är varken logisk, allmänbildad eller naturligt smart. Böcker, böcker ska vi inte ens tala om - inte riktigt min grej va? Ska vi ändå vara ärliga kan jag ju berätta att jag läser så fort som en snigel går.
(På tal om sniglar, varför säger man så? Att de går långsamt. Eller det kanske bara är jag som säger så. Det går ju inte ens. Visst inte? Här snackar jag sniglar och jag vet ju inte ens själv vad som är rätt. De kanske har små miniben som ingen upptäckt än. Eller så är det bara jag som är så sjukt ointresserad och inte ett dugg allänbildad, så jag har inte fått informationen om att sniglar har ben eller inte.)
Ibland skulle jag önska att det fanns en mute-knapp till hjärnan. Det bara sprutar ut en jävla massa skit. Inget vettigt nånstans. Tänk om man hade så mycket tankar om nya uppfinningar eller dylikt. Jag skulle vara rik. Om texten är osammanhängande och ointressant så får jag väl be om ursäkt för det. Jag bara skriver det som poppar upp i huvudet. Och som jag precis sa, det är en jävla massa skit. Rätt skönt faktiskt att bara skriva allt som dyker upp. Ni borde testa.
Jag ska bjuda på lite bilder. Har hört att en blogg utan bilder är tråkig. Screw you känner jag. Men ni får bilder ändå.
Men åh jag vill va brun, ge mig sooooooooooooooool
(På tal om sniglar, varför säger man så? Att de går långsamt. Eller det kanske bara är jag som säger så. Det går ju inte ens. Visst inte? Här snackar jag sniglar och jag vet ju inte ens själv vad som är rätt. De kanske har små miniben som ingen upptäckt än. Eller så är det bara jag som är så sjukt ointresserad och inte ett dugg allänbildad, så jag har inte fått informationen om att sniglar har ben eller inte.)
Ibland skulle jag önska att det fanns en mute-knapp till hjärnan. Det bara sprutar ut en jävla massa skit. Inget vettigt nånstans. Tänk om man hade så mycket tankar om nya uppfinningar eller dylikt. Jag skulle vara rik. Om texten är osammanhängande och ointressant så får jag väl be om ursäkt för det. Jag bara skriver det som poppar upp i huvudet. Och som jag precis sa, det är en jävla massa skit. Rätt skönt faktiskt att bara skriva allt som dyker upp. Ni borde testa.
Jag ska bjuda på lite bilder. Har hört att en blogg utan bilder är tråkig. Screw you känner jag. Men ni får bilder ändå.
Men åh jag vill va brun, ge mig sooooooooooooooool
Jag vill bara skrika!!!!!!
Fuck you. Verkligen. Jag hatar dig över allt annat. Vem fan är du egentligen? Du får mig att känna mig så liten och patetisk. Jag känner mig mer hemma på jobbet än här. "Hemma" gör jag allt med ångest. En klump i magen så fort man ger ifrån sig lite för mycket ljud. Jag tassar omkring som om jag vore en brottsling. I mitt egna hem. Så fort jag går innanför dörren suddas mitt leende bort och byts ut till ett hårt skal. Innanför gråter jag.
Värst av allt? Jag önskar att jag kunde säga den där smärtsamma, onda känslan som befinner sig i min mage. Tyvärr skulle jag ljuga då. Det värsta, det är att jag tycker synd om dig. Något inom mig försvarar dig och dina handlingar. Jag märker det allt eftersom åren gått. Man beskyller sig själv helt enkelt. Jag försöker intala mig själv att du har något allvarligt fel, för det har du ju. Men samtidigt som jag skriker den meningen, så är det något inom mig som säger emot.
När du kallar mig "lillis" som du alltid sa när jag var liten så ler jag för mig själv. Samtidigt som jag äcklas av tanken över att jag blir glad av något som har med dig att göra. Det gör ont. Jag byggde upp en bild av dig som liten, för alla hade ju en "världens bästa pappa". Det skulle ju jag också ha såklart? Kommer såväl ihåg nallebjörnen jag köpte till mamma med just den texten. Världens bästa mamma. Jag gick in i butiken minst 10 gånger innan jag bestämde mig för att köpa en till dig också. Trots att jag inte tyckte du förtjänade den, så fick du den av mig. Fan, den ångestladdade känslan sitter kvar än i dag. Jag vill bara ta tillbaka nallen och elda upp den.
Bilden jag byggde upp revs sakta men säkert ned. Hoppet däremot har alltid funnit kvar. Jag trodde innerligt på att det en dag skulle bli bättre. En dag. Den dagen kom aldrig. Då kommer den där "jag beskyller mig själv vettja"-känslan in i bilden igen. Jag tänker att jag inte gett dig en tillräcklig chans. Jag tycker synd om dig. När du då gör ett tappert försök i att kommunicera med mig så tar jag emot din vädjan. Jag svarar trevligt. Ska ärligheten fram blir jag även glad. Det är ju sådär det ska vara. Sedan vänder du upp och ned på allt genom att störa dig på exakt allt man gör. Hoppet krossas och hat riktast istället emot dig. Om du bara kunde vara sådär.. som en pappa ska vara. Helst varje dag.
Nu ber jag om ursäkt. Förlåt för dålig uppdatering. Förlåt för att jag inte är en bra vän för tillfället.
Bara.. förlåt. Ok?
Värst av allt? Jag önskar att jag kunde säga den där smärtsamma, onda känslan som befinner sig i min mage. Tyvärr skulle jag ljuga då. Det värsta, det är att jag tycker synd om dig. Något inom mig försvarar dig och dina handlingar. Jag märker det allt eftersom åren gått. Man beskyller sig själv helt enkelt. Jag försöker intala mig själv att du har något allvarligt fel, för det har du ju. Men samtidigt som jag skriker den meningen, så är det något inom mig som säger emot.
När du kallar mig "lillis" som du alltid sa när jag var liten så ler jag för mig själv. Samtidigt som jag äcklas av tanken över att jag blir glad av något som har med dig att göra. Det gör ont. Jag byggde upp en bild av dig som liten, för alla hade ju en "världens bästa pappa". Det skulle ju jag också ha såklart? Kommer såväl ihåg nallebjörnen jag köpte till mamma med just den texten. Världens bästa mamma. Jag gick in i butiken minst 10 gånger innan jag bestämde mig för att köpa en till dig också. Trots att jag inte tyckte du förtjänade den, så fick du den av mig. Fan, den ångestladdade känslan sitter kvar än i dag. Jag vill bara ta tillbaka nallen och elda upp den.
Bilden jag byggde upp revs sakta men säkert ned. Hoppet däremot har alltid funnit kvar. Jag trodde innerligt på att det en dag skulle bli bättre. En dag. Den dagen kom aldrig. Då kommer den där "jag beskyller mig själv vettja"-känslan in i bilden igen. Jag tänker att jag inte gett dig en tillräcklig chans. Jag tycker synd om dig. När du då gör ett tappert försök i att kommunicera med mig så tar jag emot din vädjan. Jag svarar trevligt. Ska ärligheten fram blir jag även glad. Det är ju sådär det ska vara. Sedan vänder du upp och ned på allt genom att störa dig på exakt allt man gör. Hoppet krossas och hat riktast istället emot dig. Om du bara kunde vara sådär.. som en pappa ska vara. Helst varje dag.
Nu ber jag om ursäkt. Förlåt för dålig uppdatering. Förlåt för att jag inte är en bra vän för tillfället.
Bara.. förlåt. Ok?
1,2,3,4 - här finns ingen partymyra..
Idag är en sådan där dag när man känner sig ensam och övergiven. Jag är bara allmänt less på allt och vill bara krypa ned under täcket. Spenderade dagen med Adam och zo0ka, vi skulle äta glass. Det slutade med en öl och shopping. Jag kommer förövrigt aldrig lära mig att spara. Så fort lönen är inne på kontot så tror man att man är kung. Illa det där, riktigt illa.
Herrkvällen lämnar jag osagd och bilder hittar ni på facebook. Det var trevligt, men det kunde ha varit bättre. Jag förstår inte vad som har hänt med mig. Antingen har jag åldrats väääldigt fort eller så har vintern gjort mig totalt deprimerad. Jag har inget sug för utgång whatsoever. Två gånger i rad har jag betalat inträde för att vara inne i max 5 minuter. Det är liksom inte kul. Och igår, det var ju för fan löningsfredag, vart höll alla hus!? Stället var tomt. Kanske är fler än jag som lessnat!?
Nu har jag bakisätit en kebabtallrik. Det behövdes. Jag fastnade dock framför TV:en vilket aldrig händer mig. Och om det händer, då vet jag att något är fel. Så just nu måste det vara riktigt illa för jag kollade till och med på körslaget. Jag ska försöka ta mig upp. Åka till en kompis med lite folk. Försöka få upp humöret. Det kommer ju inte att hända, det ser ju jag det. Men fan här kan jag inte sitta.
Får ni samma bittra känsla av detta inlägget!? Förlåt, jag vill inte förstöra eran lördag. Jag är en partypooper at the moment. Ni kanske bara ska ignorera mig ett tag. Jo men så gör vi.
Herrååå
Herrkvällen lämnar jag osagd och bilder hittar ni på facebook. Det var trevligt, men det kunde ha varit bättre. Jag förstår inte vad som har hänt med mig. Antingen har jag åldrats väääldigt fort eller så har vintern gjort mig totalt deprimerad. Jag har inget sug för utgång whatsoever. Två gånger i rad har jag betalat inträde för att vara inne i max 5 minuter. Det är liksom inte kul. Och igår, det var ju för fan löningsfredag, vart höll alla hus!? Stället var tomt. Kanske är fler än jag som lessnat!?
Nu har jag bakisätit en kebabtallrik. Det behövdes. Jag fastnade dock framför TV:en vilket aldrig händer mig. Och om det händer, då vet jag att något är fel. Så just nu måste det vara riktigt illa för jag kollade till och med på körslaget. Jag ska försöka ta mig upp. Åka till en kompis med lite folk. Försöka få upp humöret. Det kommer ju inte att hända, det ser ju jag det. Men fan här kan jag inte sitta.
Får ni samma bittra känsla av detta inlägget!? Förlåt, jag vill inte förstöra eran lördag. Jag är en partypooper at the moment. Ni kanske bara ska ignorera mig ett tag. Jo men så gör vi.
Herrååå
Övertrött och för tillfället en snål jävel
Då har man varit duktig och deklarerat. Kändes rätt bra, blir lite pengar sådär lagom till sommaren. Sedan gjorde jag något förhastat då jag är för trött för att egentligen ens få sitta här. Det borde finnas en tröttometer kopplad till datorn, för när jag är trött hittar jag alltid på tokigheter. Antingen spelar jag bort pengar på unibet för att jag råkar trycka på MAXBET, då snurrar det där jävla hjulet bara bort alla ens pengar typ. Man får inte ens ändra sig, den bara snurrar. Och då blir man arg för att man råkade klicka fel. Man gör ett tappert försök för att vinna tillbaka pengarna som man i första läget inte ens skulle ha förlorat. Sedan blir man ännu fattigare och då orkar man inte ens borsta tänderna innan man ska hoppa i säng.
Nu tappade jag tråden helt här. Det jag gjorde som var förhastat den här gången var att jag skulle gå ur Svenska Kyrkan. Jag får krokodiltårar i ögonen när jag ser på papper hur mycket skatt vi egentligen betalar. Mellan krokodiltårarna lyckades jag även skymta en rubrik "KYRKOAVGIFT". Det är nästan 1%. Vilket i sig inte är mycket, men för mig är det 1% för mycket. Så jag fick för mig att jag skulle gå ur denna skit så snabbt som möjligt. Googlar, klickar, fyller i namn, skickar. Läser igenom vad som står efter. Då ser jag att det står 119:- för att gå ur, men det är gratis om jag hade skickat ett handskrivet brev till kyrkan själv. Så går det när man agerar snål och ska dra in pengar och i själva verket lyckas framstå som ännu snålare. Så då har man tydligen lyckats köpa tjänster på internet som inte riktigt går att ångra.
Skulle försöka rädda upp detta elände (allt för att rädda mina stackars 119:-). Jag menar ska man vara snål så kan man lika bra gå all-in. Mailar den ansvariga för tjänsten. Min mamma kommer in och säger "skriv att du ångrar dig för att Gud har talat med dig". Jag skriver ner det och skrattar högt åt mitt påhitt. Ena minuten vill jag gå ur, nästa har Gud talat med mig och jag ångrar mig? Skit kul tyckte jag. Efter min långa skrattstund så har ju lilla Terese glömt bort den lilla detaljen att hon lagt till Gud i en mening. Så jag skickar glatt iväg mailet och läser återigen igenom mailet efter.
Nu tänker jag ta bort mina klåfingriga händer härifrån innan jag gör något brutalt. Jag går och lägger mig i sängen, börjar min odling av skägg för att ladda inför herrkvällen imorgon. Har ni tur får ni se en bild på mig som man. Jag kommer vara otroligt söt. Kostymbyxor, instoppad skjorta med hängslen och fluga. Badamdamdiiisch!!
See ya
Fem minuter
Idag har jag bara två saker att säga till om.
1: Jag är så jävla less på vissa. I sådana lägen förstår jag varför de kallar mig hormon-Kerstin. Jag tror seriöst att jag har ADHD när dessa situationer uppstår. Värst av allt - jag skäms inte ens. Det är så jävla skönt att få smälla igen en dörr, skrika lite på personen i fråga och bara dampa hej vilt. Fan vad skönt det är. Sedan går man ut och låtsas som att ingenting har hänt.
2: De som röker borde seriöst få löneavdrag eller så borde vi få längre rast. Med vi menar jag såklart icke-rökare. Jag är så jävla trött på denna särbehandling så jag kommer snart att bajsa på mig. Ursäkta det mogna språket, men jag har inga vuxna ord kvar på lager. Jag har skrikit som de där gaphalsarna som man tror ska kväva sig själva. Nästintill i alla fall. Och jag skulle kunna fortsätta skrika tills det här jävla samhället gör något åt det. Är det schysst att de som röker ska få vissa förmåner och bli "belönade" med sina fem minuter hit och dit!? På allvar, är det rättvist!? GE MIG LÄNGRE RAST ELLER GE MIG FEM MINUTER VARJE GÅNG DU MÅSTE GÅ OCH TA DIG ETT JÄVLA BLOSS.
Rätt eller fel?
Det var allt för idag. Just nu är jag en arg människa och kan inte komma på något positivt att skriva. Inte ens ett godnatt orkar jag klämma fram. Den här dagen sög ut allt energi från mig, bara sådär.
<3
1: Jag är så jävla less på vissa. I sådana lägen förstår jag varför de kallar mig hormon-Kerstin. Jag tror seriöst att jag har ADHD när dessa situationer uppstår. Värst av allt - jag skäms inte ens. Det är så jävla skönt att få smälla igen en dörr, skrika lite på personen i fråga och bara dampa hej vilt. Fan vad skönt det är. Sedan går man ut och låtsas som att ingenting har hänt.
2: De som röker borde seriöst få löneavdrag eller så borde vi få längre rast. Med vi menar jag såklart icke-rökare. Jag är så jävla trött på denna särbehandling så jag kommer snart att bajsa på mig. Ursäkta det mogna språket, men jag har inga vuxna ord kvar på lager. Jag har skrikit som de där gaphalsarna som man tror ska kväva sig själva. Nästintill i alla fall. Och jag skulle kunna fortsätta skrika tills det här jävla samhället gör något åt det. Är det schysst att de som röker ska få vissa förmåner och bli "belönade" med sina fem minuter hit och dit!? På allvar, är det rättvist!? GE MIG LÄNGRE RAST ELLER GE MIG FEM MINUTER VARJE GÅNG DU MÅSTE GÅ OCH TA DIG ETT JÄVLA BLOSS.
Rätt eller fel?
Det var allt för idag. Just nu är jag en arg människa och kan inte komma på något positivt att skriva. Inte ens ett godnatt orkar jag klämma fram. Den här dagen sög ut allt energi från mig, bara sådär.
<3
förihelvete
VEM GAV DIG RÄTTEN ATT DYKA UPP BARA SÅDÄR!? Precis där man inte vill ha dig. Precis när man inte vill ha dig. Från ingenstans dyker du upp, och röd som mulen på rudolf också. Stor som ett hus och bara jätte ivägen känner jag. Trivs du bra där på min haka eller!? FINNEJÄVEEEEEEEL!! Du skulle bara våga para dig och göra små finnebebisar. Och känn dig för guds skull inte välkommen, jag vill helst att du försvinner till imorgon. Capish!?
Godermorgon
Med den där lappen på bilrutan så lämnade jag jobbet efter en lång dag igår. Det behövdes. Vilken jävla dag det var. Förutom på tok för många timmar på jobbet så uppstod en del tjafs. Det gillar vi inte! Så ja, jag tycker faktiskt att jag förtjänade det där hjärtat. Tack Christian!
Imorse vaknar jag av ett gulligt sms från killen som befinner sig i USA. Det var en aning läskig tajming då jag precis haft världens hemskaste dröm om honom. När jag plötsligt vaknar upp av väckarklockan är jag långt ifrån glad. Mest arg på honom. Lite irriterad över att behöva gå upp såhär tidigt. Ännu mer irriterad då det endast är en vecka kvar till sommartid. Då kommer smset som en räddare i nöden. Först låg jag och tjurade i hörnet av min stora säng, orkade inte riktigt sträcka mig till mobilen igen. Trodde att det var jobbet. Något fick mig att ändra mig, så jag tog i så att jag nästan föll ur sängen. Fumlade upp mobilen och blev glad bara jag såg vem det var ifrån. Älskar att vakna till sms. Älskar det ännu mer om det är från någon man vill att det ska vara. (Och nej jobbet, jag är ledsen, men du tillhör inte den här kategorin!!)
På tal om jobb, dags för lilla mig att skutta ut i solen och ta mig till jobbet.
Det här i Mr N på mitt jobb. Han har fått för sig att kunderna inte blir rädda för honom när han springer runt med "kort datum, halva priset" lappar på sitt könsorgan.
Have a nice day folks!
<3
Kära bloggen
Hej!
Jag tänker inte skriva mer om djurgårdsmatchen än att det var en äckligt bra match. Jag befann mig på jobbet och fick sms-uppdateringar av mamma. Jag höll bokstavligt talat på att skita på mig. Det var inte ens kul. Jag tror aldrig klockan har gått så långsamt som när jag fick reda på att det blev sudden. Så från och med nu ska jag aldrig mer klaga på att jag har långtråkigt på jobbet! Period.
Jag kommer vara lite tråkig och faktiskt säga godnatt redan nu. Jag är helt slut då jag inte får så mycket sömn på kvällarna. Skyller allt detta på mitt envisa öra. Med andra ord är vi fortfarande ovänner. Jag hoppas på att få lite mer sömn i natt, men det där örat är väldigt krävande må jag säga. Han vill ha all uppmärksamhet, helst hela tiden. Mutar man med alvedon så dröjer det inte länge förrän han tigger om all uppmärksamhet snart igen. Idag slog jag till honom (det var självklart inte med flit) och det kändes faktiskt bra. Inte just då, för helvete vad ont det gjorde. Men bortsätt från det onda så var det skönt. Det kändes liksom som att han gjort sig förtjänt av det. Tyvärr hänger ju mitt öra ihop med min känsel så tekniskt sett fick jag inte ut speciellt mycket av det där slaget.
Juste, lingon filmen igår var faktiskt bra. Det blev lite blandade känslor och tyvärr var det svårt att hålla sig för garv under vissa scener. Så man satt typ och skrattade samtidigt som några tårar trillade ned längst kinden. Sedan hade vi några som hade hamnat totalt fel. En brud som satt och asgarvade filmen igenom, sådär högt så man bara ville lappa till henne. Och sedan hade vi tanten som satt och lackade på alla som skrattade åt de utvecklingsstörda. På ett sätt kan man ju förstå henne, men samtidigt så är nog syftet med filmen att vi ska ha roligt. Åt dem. Precis som att vi har roligt åt "normala" människor i andra filmer.
På tal om normal. Vi hade en vild diskussion i morse om vad som faktiskt är normalt. Vem bestämmer att vi är normala? Vem säger att något är normalt? Om majoriteten skulle springa omkring och vara vad vi kallar efterblivna, skulle det klassas som normalt och de "normala" idag skulle istället vara onormala?
Sug på den ni, så ska jag krypa ned i sängen och ha filmmys.
Jag tänker inte skriva mer om djurgårdsmatchen än att det var en äckligt bra match. Jag befann mig på jobbet och fick sms-uppdateringar av mamma. Jag höll bokstavligt talat på att skita på mig. Det var inte ens kul. Jag tror aldrig klockan har gått så långsamt som när jag fick reda på att det blev sudden. Så från och med nu ska jag aldrig mer klaga på att jag har långtråkigt på jobbet! Period.
Jag kommer vara lite tråkig och faktiskt säga godnatt redan nu. Jag är helt slut då jag inte får så mycket sömn på kvällarna. Skyller allt detta på mitt envisa öra. Med andra ord är vi fortfarande ovänner. Jag hoppas på att få lite mer sömn i natt, men det där örat är väldigt krävande må jag säga. Han vill ha all uppmärksamhet, helst hela tiden. Mutar man med alvedon så dröjer det inte länge förrän han tigger om all uppmärksamhet snart igen. Idag slog jag till honom (det var självklart inte med flit) och det kändes faktiskt bra. Inte just då, för helvete vad ont det gjorde. Men bortsätt från det onda så var det skönt. Det kändes liksom som att han gjort sig förtjänt av det. Tyvärr hänger ju mitt öra ihop med min känsel så tekniskt sett fick jag inte ut speciellt mycket av det där slaget.
Juste, lingon filmen igår var faktiskt bra. Det blev lite blandade känslor och tyvärr var det svårt att hålla sig för garv under vissa scener. Så man satt typ och skrattade samtidigt som några tårar trillade ned längst kinden. Sedan hade vi några som hade hamnat totalt fel. En brud som satt och asgarvade filmen igenom, sådär högt så man bara ville lappa till henne. Och sedan hade vi tanten som satt och lackade på alla som skrattade åt de utvecklingsstörda. På ett sätt kan man ju förstå henne, men samtidigt så är nog syftet med filmen att vi ska ha roligt. Åt dem. Precis som att vi har roligt åt "normala" människor i andra filmer.
På tal om normal. Vi hade en vild diskussion i morse om vad som faktiskt är normalt. Vem bestämmer att vi är normala? Vem säger att något är normalt? Om majoriteten skulle springa omkring och vara vad vi kallar efterblivna, skulle det klassas som normalt och de "normala" idag skulle istället vara onormala?
Sug på den ni, så ska jag krypa ned i sängen och ha filmmys.
Pain makes you know you're alive
At least I have to believe it.
Långlunch med mamma, sedan begav vi oss till East Street för att hålla handen. Hon frågade mig om jag gillade smärta. Jag tror jag svarade nej på den frågan. Idag ifrågasätter jag mitt eget svar. Vem utsätter sig för detta, frivilligt dessutom!? Vem..?
Jag piercade mig som sagt igår och har aldrig varit med om något liknande i smärt-vägar. Då har jag ändå opererat bort blindtarmen och där kan vi snacka ont. Stundtals var jag beredd att lägga mig på marken för att gråta en skvätt. Det fanns inget slut och jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Min mammas närvaro byttes ut mot Alvedon. Den dunkande känslan tyckte sig känna sig mer välkommen att stanna och blev kvar hela dagen. Den trängde sig även på hela natten. Och inte nog med det, på kvällen när det var dags för rengöring blev allt svart (förutom mitt ansikte som blev vitt som ett lakan). Jag såg stjärnor och trodde jag skulle spy. Tydligen kallas detta svimfärdig. Nästintill pinsamt. Jag tror faktiskt att jag uppnått min maximala smärtgräns. Skönt att man har koll på det liksom.
Sim ni förstår så är jag och mitt öra inte riktigt vänner än. Det blev skitsnyggt och jag är verkligen supernöjd. Dock är jag ännu inte redo att säga ”det var värt det”.
Bio ikväll med bästaste C & D – Hur många lingon finns det i skogen. Eller dylikt. Lingon.
Äh, om man skulle jobba lite kanske..
Bild på min nya, smärtsamma, piercing. Älskar den. Snart i alla fall.
Grisus & hennes grisvän
Ha en bra kväll (Antar att alla hänger på Ingrosso-eventet förutom vi).
Puss på er!
Godmorgon arga människor
Otrevliga människor, föddes de griniga eller har omgivningen format dem till monster? Sedan när blev det ok att ryta som om de försökte kväva sig själva? Visst kan man ha en dålig dag, men vissa har tagit sig friheten att alltid skylla på det. En bortförklaring som verkar få dem att tycka det är ok att ta ut allt på en stackars sate som kör den försenade bussen, för att bara ta ett exempel. Verkligheten skrämmer mig ibland. Ni skrämmer mig.
Poängen? Jasså, måste det finnas en sån? Nu för tiden gapar folk hej vilt och snart kommer jag börja gapa tillbaka. Hitta en mask och lär er leva bakom den, precis som vi andra gör!
Poängen? Jasså, måste det finnas en sån? Nu för tiden gapar folk hej vilt och snart kommer jag börja gapa tillbaka. Hitta en mask och lär er leva bakom den, precis som vi andra gör!
Godnatt
Jag öppnade mailen ett flertal gånger. Gjorde ett försök till att få ihop något. Tillslut kändes vad som helst bra, bara det var något. Ska jag slå till på charm eller ska jag vara professionell? Och hur fan sticker man ut, vad avgör att man inte blir någon i mängden? Hur man än vänder och vrider på det så låter det enformigt, klyschigt och framförallt töntigt. Fan vad liten man blir på det där pappret. Jag pratar CV om ni tappade bort er i mina tankar. Nu är det gjort. Jag vågar inte ens läsa igenom mitt personliga brev, men jag hoppas att åtminstone de vågar.
Nu ska jag drömma mig bort en stund, njuta av den lilla skönhetssömn som erbjuds och sedan ska jag upp. Det står jobb, långlunch med mamma och piercing i örat på schemat. Det står även TRÖTT i pannan redan nu.
Skyller detta på min Facebook-pojkvän vid namn David. Han lurade ut mig mitt i natten för ett hej. Det blev ju inte bara ett hej så nu sitter jag här och har mer ångest än någonsin inför uppgången imorgonbitti.
Min nattbön går till Djurgården, låt de spöa Norrland imorgon. Snälla snälla snälla. Det här gör mig frustrerad, jag kan inte fokusera och jag kan heller inte kolla på matchen för då mår jag bara dåligt. Dumt. Väldigt.
Over and Out!
Nu ska jag drömma mig bort en stund, njuta av den lilla skönhetssömn som erbjuds och sedan ska jag upp. Det står jobb, långlunch med mamma och piercing i örat på schemat. Det står även TRÖTT i pannan redan nu.
Skyller detta på min Facebook-pojkvän vid namn David. Han lurade ut mig mitt i natten för ett hej. Det blev ju inte bara ett hej så nu sitter jag här och har mer ångest än någonsin inför uppgången imorgonbitti.
Min nattbön går till Djurgården, låt de spöa Norrland imorgon. Snälla snälla snälla. Det här gör mig frustrerad, jag kan inte fokusera och jag kan heller inte kolla på matchen för då mår jag bara dåligt. Dumt. Väldigt.
Over and Out!
Soffpotatis, fast i sängen dåra
Jaha, 6 havrebollar senare så sitter man här på sitt feta arsle ihop om att en dag bli nyttig. Som om, känner jag just nu. Som om.
Imorgon väntar skype-date med bästaste. Hade jag kunnat hade jag lätt haft med datorn överallt. Haft honom vid min sida hela tiden. En stillbild hade kanske räckt när det var dags för skönhetssömnen. Men annars hade den rörliga versionen varit ett helt ok alternativ. Under jobbtimmarna hade jag kanske fått ha dig på ljudlös. Men man behöver ju inte både se och höra. Det räcker med ett leende sådär ibland, eller att få höra din röst med jämna mellanrum. Åh, vad jag längtar efter dej. Snälla, kom hem snart?
Jag vet att tiden går sådär äckligt fort så man knappt hänger med. Känslan av att man måste klamra sig fast vid något bara för att inte ramla av i farten. Det går verkligen fort, det gör det. Men ibland är det jobbigt ändå. Man blir rädd för att allt känns så långt borta. Samtidigt blir man rädd för att allt kommer till en så fort. Man har liksom inte riktigt koll på läget. Försöker man ta kontroll så blir det ändå inte som man tänkt sig. So let's just play the game, shall we?
Tossilett-issues
Viker du pappret eller knögglar du ihop det? Jag är en knögglare, rakt av. Ska jag vara ärlig så visste jag inte ens att det existerade sådanna som faktiskt vek sitt papper. Jag menar hur börjar tankarna då? "Här sitter jag och tar mig tid för att vika pappret, som jag snart ska torka mig med"!?!?. Viker man även pappret när man snyter sig då eller? Blir det skönare för busarna att ligga i ett vikt papper istället för ett knöggligt? Jag skulle nog föredre ett pluffsigt papper.
Jag finner verkligen ingen mening med det - och tro mig, jag har försökt. För jag vill också vara en vikare. Det känns .. finare på något sätt? Tänk att kunna gå och säga att jag faktiskt viker mitt papper och inte bara knögglar ihop det? Fast den stora frågan är ju hur ofta man går runt och har vilda diskussioner om vare sig man viker pappret eller ej? Med närmare eftertanke så är ju det inget man pratar om? Men nu behöver ni inte döma mig (om ni skulle se mig snyta mig någonstans), för ni vet vad jag gör med mitt papper i alla fall!
Nu ska jag återgå till mitt kaffe och min mattebok för att sedan åka och jobba. Bjuder på lite bilder från vårat underbara jobb med vår extremt underbara personal!
Ciao!
Jag finner verkligen ingen mening med det - och tro mig, jag har försökt. För jag vill också vara en vikare. Det känns .. finare på något sätt? Tänk att kunna gå och säga att jag faktiskt viker mitt papper och inte bara knögglar ihop det? Fast den stora frågan är ju hur ofta man går runt och har vilda diskussioner om vare sig man viker pappret eller ej? Med närmare eftertanke så är ju det inget man pratar om? Men nu behöver ni inte döma mig (om ni skulle se mig snyta mig någonstans), för ni vet vad jag gör med mitt papper i alla fall!
Nu ska jag återgå till mitt kaffe och min mattebok för att sedan åka och jobba. Bjuder på lite bilder från vårat underbara jobb med vår extremt underbara personal!
Ciao!
Ben & Jerrys
Återigen satte jag mig i bilen, rutorna nere och hög musik strömmandes ur högtalarna. Mamma och jag tyckte att vi förtjänade varsin glass då vädret var så fint. Så det blev Ben & Jerrys i solen. Vågade mig även på skinnjackan. Vilken härlig och underbar dag!! Kirrade en fluga till grabbkvällen också, oj så fin jag kommer bli. Var även och invigde vår nya gymnastikhall. Den. Är. Underbar.
Jag försöker komma på ett sätt att bli miljonär på. Började lägga tassarna på tangentbordet för att skapa mig ett konto på Unibet. Lekte med en 100-lapp och lyckades ta mig upp till 2000. Problemet där är ju att man vet att det kommer en vändning - och oftast varar vändningen neråt längre. Mycket riktigt, så nu är jag nere på 0 igen. Genom uteslutningsmetoden ska jag försöka komma fram till en lösning på mitt "-jag-vill-bli-miljonär-NU"-syndrom . Vi kan härmed utesluta Unibet i alla fall!
Jag kikade in på min stuckintexas.blogg.se för att kolla om den fanns kvar. Började läsa lite och kom sedan på mig själv med tårar i ögonen. Jag trodde inte det var möjligt att sakna något så mycket. Jag kunde inte läsa vidare. Jag vill tillbaka mer och mer för varje dag som går. Den känslan blev om möjligt ännu starkare när jag fick syn på min gamla blogg. Livet i USA kommer jag aldrig få uppleva igen, inte på samma sätt. Det är nog det som gör ont.
Är det någon som är expert på att göra bra minnen till smärta så är det jag. Jag är som en livs levande converter. Isåfall vill man ju hellre vara en converter åt andra hållet. Eller egentligen vill man väl inte ens vara en convertet. Man kanske bara ska lära sig att leva med minnena, inte sitta och längta tillbaka i hopp om att man tillslut ska ta sig in i minnet och leva om på nytt. Vad hjälper det att åma sig över något som inte finns kvar? Just precis Terese, sluta vara så trög och lär dig förstå att minnen är minnen av en anledning. Let go liksom ba, amen duurååh!!
Tjingeling <3
Jag försöker komma på ett sätt att bli miljonär på. Började lägga tassarna på tangentbordet för att skapa mig ett konto på Unibet. Lekte med en 100-lapp och lyckades ta mig upp till 2000. Problemet där är ju att man vet att det kommer en vändning - och oftast varar vändningen neråt längre. Mycket riktigt, så nu är jag nere på 0 igen. Genom uteslutningsmetoden ska jag försöka komma fram till en lösning på mitt "-jag-vill-bli-miljonär-NU"-syndrom . Vi kan härmed utesluta Unibet i alla fall!
Jag kikade in på min stuckintexas.blogg.se för att kolla om den fanns kvar. Började läsa lite och kom sedan på mig själv med tårar i ögonen. Jag trodde inte det var möjligt att sakna något så mycket. Jag kunde inte läsa vidare. Jag vill tillbaka mer och mer för varje dag som går. Den känslan blev om möjligt ännu starkare när jag fick syn på min gamla blogg. Livet i USA kommer jag aldrig få uppleva igen, inte på samma sätt. Det är nog det som gör ont.
Är det någon som är expert på att göra bra minnen till smärta så är det jag. Jag är som en livs levande converter. Isåfall vill man ju hellre vara en converter åt andra hållet. Eller egentligen vill man väl inte ens vara en convertet. Man kanske bara ska lära sig att leva med minnena, inte sitta och längta tillbaka i hopp om att man tillslut ska ta sig in i minnet och leva om på nytt. Vad hjälper det att åma sig över något som inte finns kvar? Just precis Terese, sluta vara så trög och lär dig förstå att minnen är minnen av en anledning. Let go liksom ba, amen duurååh!!
Tjingeling <3
Tidsoptimist var det ja..
Ni vet när man är sådär riktigt stressad för något, man bara måste hinna i tid. Det må vara jobbet, affären eller helt enkelt ett möte med en vän. Allt går enligt planen tills man stöter på en skruttig människa som sakta masar sig framåt där ute. Alltid lyckas denne befinna sig på olägliga platser, vare sig det är gåendes eller i trafiken. Man kan bli ståendes vid ett övergångsställe i en evighet medan den gamle traskar över. Personen i fråga lyckas precis få över tånageln och därmed är det bara att snällt sitta och vänta. Det hinner bli rött för oss bilister två gånger om - och detta händer alltid när det absolut inte får hända.
De är inte bara ett stort hinder ute i trafiken, utan utgör även en förstoppning av flödet inne i köpcentrum. Trots att pensionärer har hela dagen på sig att införskaffa sig det som behövs så tar de sig friheten att beblanda sig med oss unga, stressade och framförallt arbetande människor. De måste ju tycka det är minst lika irriterande då vi inte agerar överdrivet trevligt vid stress. Jag har tänkt mycket på det här och kommit fram till ett enda svar på detta fenomen; De har troligtvis påbörjat sin färd tidigt på morgonen men inte kommit på plats förrän lagom när vi slutar jobbet.
Lösning?
Tycker vi ger de gamla ett eget "körfält" även i gående tillstånd, där kan de hålla till och ta den tid de behöver. Varför inte trycka på en LGF-skylt på baken så man vet när faran är nära? Fast i det här fallet blir det väl en LGP-skylt (Långsamtgående Pensionär). De borde även få en egen kassa inne på mataffären då jag även upptäckt att de inte har så lätt för sig vad gäller koder, tryckningar och förståelse.
För det mesta älskar jag er gamlingar, men jag har lite svårt för er vid stress då ni har en tendens att skapa något av en förstoppande känsla.
De är inte bara ett stort hinder ute i trafiken, utan utgör även en förstoppning av flödet inne i köpcentrum. Trots att pensionärer har hela dagen på sig att införskaffa sig det som behövs så tar de sig friheten att beblanda sig med oss unga, stressade och framförallt arbetande människor. De måste ju tycka det är minst lika irriterande då vi inte agerar överdrivet trevligt vid stress. Jag har tänkt mycket på det här och kommit fram till ett enda svar på detta fenomen; De har troligtvis påbörjat sin färd tidigt på morgonen men inte kommit på plats förrän lagom när vi slutar jobbet.
Lösning?
Tycker vi ger de gamla ett eget "körfält" även i gående tillstånd, där kan de hålla till och ta den tid de behöver. Varför inte trycka på en LGF-skylt på baken så man vet när faran är nära? Fast i det här fallet blir det väl en LGP-skylt (Långsamtgående Pensionär). De borde även få en egen kassa inne på mataffären då jag även upptäckt att de inte har så lätt för sig vad gäller koder, tryckningar och förståelse.
För det mesta älskar jag er gamlingar, men jag har lite svårt för er vid stress då ni har en tendens att skapa något av en förstoppande känsla.
Dag 6 - Om det här vore min sista dag
Om jag ska vara helt ärlig så hade jag haft världens panik, gråtit som ett barn och bara velat få det överstökat fort som fan. Jag hade hysteriskt försökt komma på vad jag vill se en sista gång. Vad jag måste uppleva. Vilka jag måste träffa och ta farväl av. Hade definitivt fått beslutsångest. Troligtvis hade jag legat i fosterställning hela dagen och funderat ut vad jag ska göra av min sista dag. Tiden hade flygit iväg och där skulle jag finna mig själv, fortfarande i fosterställning utan att ha åstadkommit ett skit. Lusten till att göra något tror jag inte ens skulle existera. Inte heller viljan. Vem fan vill säga hejdå för gott? Sedan hade jag gråtit lite till och väntat ut tiden i min mammas famn. Den famn som jag en gång låg i när jag kom till livet.
Ska jag vara oärlig så hade jag varit sådär stark som alla är på film. Jag hade tagit avsked, sagt hur mycket jag älskar dem och hur mycket jag kommer att sakna dem. Jag hade varit glad för de dagar jag haft och bara njutit av allt en sista gång. Jag hade proppat i mig allt gott jag fick tag i. Hoppat bungyjump. Piercat tungan. Tatuerat mig. Haft en trekant. Skrivit kärleksbrev som jag hade skickat till folk som förtjänar dem. Sagt upp mig. Skrivit ettt testamente. Haft lite mer sex. Sedan hade jag förhoppningsvis dött lycklig.
Spårat jävla inlägg, jag vågar inte ens läsa vad jag skrivit. Jag vill inte ha en sista dag. Eller åtminstone inte vara medveten om att det är min sista dag.
Enough, herråå
Ska jag vara oärlig så hade jag varit sådär stark som alla är på film. Jag hade tagit avsked, sagt hur mycket jag älskar dem och hur mycket jag kommer att sakna dem. Jag hade varit glad för de dagar jag haft och bara njutit av allt en sista gång. Jag hade proppat i mig allt gott jag fick tag i. Hoppat bungyjump. Piercat tungan. Tatuerat mig. Haft en trekant. Skrivit kärleksbrev som jag hade skickat till folk som förtjänar dem. Sagt upp mig. Skrivit ettt testamente. Haft lite mer sex. Sedan hade jag förhoppningsvis dött lycklig.
Spårat jävla inlägg, jag vågar inte ens läsa vad jag skrivit. Jag vill inte ha en sista dag. Eller åtminstone inte vara medveten om att det är min sista dag.
Enough, herråå
HELG
Jag tar tillbaka allt jag sa om vårkänslor ..
Hej lillördag
Nervevade rutor och musik på högst volym. Känns det som vår? Glömde dock solbrillorna hemma. Lika bra det kanske, dumt att överdriva liksom. Jag tror ändå att jag var coolast i Strand med mitt jätterosa skal som jag hämtade ut idag. You just gotta love it.
Förövrigt så är armband med berlocker helt jävla värdelöst. Jag har tappat 5 av 6, hittat två av dem och fått dem lagade. För att sedan tappa dem igen. Har en liten ensam sate kvar som klänger sig fast för sitt liv. En riktigt kämpe det där, han har suttit där sedan dag 1. Undra hur länge han håller sig kvar? Jättedumt är det i alla fall. Och dyrt. Och dumt.
Nu är det snart dags för den årliga herrkvällen. För tillfället står det öppning på lilla Terese dagen efter. Måste fixas bort bums, vid den tiden ska jag vara på väg hem och inte vara på jobbet. Jag tycker faktiskt att jag förtjänar lite herrkvälls-tid, är ju mer på jobbet än vad jag är hemma. Och när jag väl är hemma så har jag nosen fastklistrad i matteboken.
Nu kommer lite bilder från förra herrkvällen och därefter säger jag och bloggen godnatt.
Straffshots för försening stod klart och tydligt i mailet, så det var bara att tacka och ta emot!
Jag och Fjanton inväntar startsignal för fishbowls
Sllluuurp
Godnatt och sov gott!
Kvinnodag, tjihoo
Jag har precis insett att jag är världens största tidsoptimist!! Alltså, egentligen har jag ju vetat det en längre tid. Men ni vet hur det är, man är en ljugare, drar någon lögn och går på den. Sedan har man förträngt hur stressigt det var dagen innan - och återigen sitter man med pedalen nedtryckt i botten och lackar satan på alla bilister som väntar på att hela stolpen ska bli grön innan de kör vidare. Att man aldrig lär sig!? Jag förstår inte hur svårt det ska vara..
Problemet ligger inte att jag är seg eller så, snarare att jag inte förstår hur lång tid saker och ting faktiskt tar. Säg att det tar 10 minuter till jobbet. Då räknar jag på 7, för man kan ju faktiskt köra lite för fort. Och blir det gult så hinner man ju smita förbi. Osv osv osv. Dock förtränger jag resten såsom att rödljusen faktiskt kan vara röda, det kan faktiskt vara köer och ja det finns faktiskt de som ligger i 40km/h. (Med min vanliga tur har jag garanterat en traktor framför mig halva vägen också).
Jaja, detta klassas väl också som ett i-landsproblem så låt oss inte ödsla alltför mycket energi på något sådant.
Men du, om du är kvinna - hoppas du har haft en sådär suuuupertrevlig dag och känt dig mer kvinnlig än någonsin. Hoppas du även har tryckt i dig en semla.
Ron Pope - Good Day
Godnatt!!
Problemet ligger inte att jag är seg eller så, snarare att jag inte förstår hur lång tid saker och ting faktiskt tar. Säg att det tar 10 minuter till jobbet. Då räknar jag på 7, för man kan ju faktiskt köra lite för fort. Och blir det gult så hinner man ju smita förbi. Osv osv osv. Dock förtränger jag resten såsom att rödljusen faktiskt kan vara röda, det kan faktiskt vara köer och ja det finns faktiskt de som ligger i 40km/h. (Med min vanliga tur har jag garanterat en traktor framför mig halva vägen också).
Jaja, detta klassas väl också som ett i-landsproblem så låt oss inte ödsla alltför mycket energi på något sådant.
Men du, om du är kvinna - hoppas du har haft en sådär suuuupertrevlig dag och känt dig mer kvinnlig än någonsin. Hoppas du även har tryckt i dig en semla.
Ron Pope - Good Day
Godnatt!!
Börja bara vissla, whiwhiooo
Fick ett sånt sug att se Pinocchio, ska lätt gå ned i källaren och leta upp min gamla VHS-film. Inte just nu alltså, men någondag i veckan. Fan vad kul, nu längtar jag.
Idag fick jag en komplimang tror jag. Det var en "gammal" farbror som sa att om han varit 20 år yngre så hade han tokflirtat med mig, för jag var så himla vacker. Under intensivt stirrande lyckades jag klämma fram ett tack. Han menade nog bara väl, men det enda jag kunde tänka på var att om han var 20 år yngre skulle han fortfarande va gammal i mina ögon. Men tack farbror, det var i alla fall snällt av dig att kalla mig vacker.
Vi har fått in nya praktikanter, jag kallar dem sparvarna. De är riktigt söta de smål liven. Jag kommer ihåg själv hur stor man kände sig när man var i den där åldern. Men fan vad liten man var egentligen? Det roligaste är nog att vår andra praktikant (hon som inte har några byxor för att vi inte hade henns storlek), hon kör med dem som aldrig förr. Hon leker kung, styr och ställer och tror att hon äger stället. Med andra ord; praktikanten kör med de andra praktikanterna. Tillåt mig att småle -_-
Ge mig sooooommar!!!!
Idag fick jag en komplimang tror jag. Det var en "gammal" farbror som sa att om han varit 20 år yngre så hade han tokflirtat med mig, för jag var så himla vacker. Under intensivt stirrande lyckades jag klämma fram ett tack. Han menade nog bara väl, men det enda jag kunde tänka på var att om han var 20 år yngre skulle han fortfarande va gammal i mina ögon. Men tack farbror, det var i alla fall snällt av dig att kalla mig vacker.
Vi har fått in nya praktikanter, jag kallar dem sparvarna. De är riktigt söta de smål liven. Jag kommer ihåg själv hur stor man kände sig när man var i den där åldern. Men fan vad liten man var egentligen? Det roligaste är nog att vår andra praktikant (hon som inte har några byxor för att vi inte hade henns storlek), hon kör med dem som aldrig förr. Hon leker kung, styr och ställer och tror att hon äger stället. Med andra ord; praktikanten kör med de andra praktikanterna. Tillåt mig att småle -_-
Ge mig sooooommar!!!!
Hemskt mycket godnatt
Det är så jag känner just nu. Ligger i sängen efter lite öl sådär på fredagskvällen. Inte planerat, men mamma tvingade mig. Nästan. Vi har ätit lyxmiddag, druckit öl och snackat en jävla massa skit. Precis en sådan mamma vill jag att alla ska ha! Vi kom fram till att vi skulle tatuera oss tillsammans. Vad det blir återstår att se.
Nu måste jag verkligen sova för imorgon blir det jobb och den fishbowls med tjejerna! Så jävla kul när alla är samlade, det händer ju inte alltför ofta nuförtiden. Lääängtar!
Dessutom måste det ju firas att jag klarade matteprovet med stor marginal!! Så där har vi förklaringen till intaget av alkohol både idag och imorgon. Sådär ja, då var den helgens bortförklaringar fixade då. Slipper man ha dåligt samvete nu eller?
Puss och godnatt på er
Nu måste jag verkligen sova för imorgon blir det jobb och den fishbowls med tjejerna! Så jävla kul när alla är samlade, det händer ju inte alltför ofta nuförtiden. Lääängtar!
Dessutom måste det ju firas att jag klarade matteprovet med stor marginal!! Så där har vi förklaringen till intaget av alkohol både idag och imorgon. Sådär ja, då var den helgens bortförklaringar fixade då. Slipper man ha dåligt samvete nu eller?
Puss och godnatt på er
Amen durååh
Imorse var det dags för det första provet i matte c. Jag hade förberett mig genom att skriva upp några av alla formler på armen. Egentligen ville jag ju tro att jag hade stenkoll, men ni vet, OM man skulle få minnesförlust... På morgonen var jag inte lika glad över mitt påhitt då jag hade halva texten i ansiktet. Tydligen för länge sedan som man hade prov för att kroppen ska veta hur man sover utan att kladda. Ansiktet fick sig en rejäl tvätt (tror aldrig jag varit så ren o fräsch i ansiktet som idag). Slutet gott, allting gott. Håll tummen för att jag blir godkänd!
Nu befinner jag mig på jobbet och har precis sett på hur en kund langat upp alla sina väskor på bandet. Precis som om det vore någon jävla passkontroll!! Där följt av en paprika, två gurkor och en tvål? Den stora frågan är om hon hade en väska åt varje sak, eller bara ville visa sina 4 ryggsäckar..?
Vi har även hunnit med en vild diskussion om äggen vi tjejer går runt och bär på. Madde säger att vi föds med en jävla massa ägg och att när mensen kommer så stöts dessa ut. Frågan var då, vad händer med äggen om man använder p-stav och inte har mens på något år? Min teori var att äggen lagras i kroppen och när man tar ut staven så har man flera ägg på lager. Sedan hörde jag hur dumt det lät att jag ändrade mig till att vi bajsar ut dem. Ja, ni hör ju hur mycket vi kom fram till. Inte ens google kunde hjälpa oss, så vi låtsades som att vi inte haft ämnet uppe och återgick till att jobba istället..
Nu börjar min rast ticka här, dags att göra lite nytta kanske.
Nu befinner jag mig på jobbet och har precis sett på hur en kund langat upp alla sina väskor på bandet. Precis som om det vore någon jävla passkontroll!! Där följt av en paprika, två gurkor och en tvål? Den stora frågan är om hon hade en väska åt varje sak, eller bara ville visa sina 4 ryggsäckar..?
Vi har även hunnit med en vild diskussion om äggen vi tjejer går runt och bär på. Madde säger att vi föds med en jävla massa ägg och att när mensen kommer så stöts dessa ut. Frågan var då, vad händer med äggen om man använder p-stav och inte har mens på något år? Min teori var att äggen lagras i kroppen och när man tar ut staven så har man flera ägg på lager. Sedan hörde jag hur dumt det lät att jag ändrade mig till att vi bajsar ut dem. Ja, ni hör ju hur mycket vi kom fram till. Inte ens google kunde hjälpa oss, så vi låtsades som att vi inte haft ämnet uppe och återgick till att jobba istället..
Nu börjar min rast ticka här, dags att göra lite nytta kanske.
Morgonkaffe och en mattebok
Det blev senare än tänkt igår hos min kära vän. Vi pratade sex och det finns tydligen oändligt mycket att säga vad gäller ämnet. Pga det rullade jag väl in i mitt egen hem någon gång runt 1-tiden. Nu är jag tröttis och försöker bota syndromet med världens största kaffe. Det går sådär. Eftersom att jag varit duktig och pluggat lite och överhuvudtaget tagit mig upp imorse så tyckte jag att jag var värd ett par skor. Min garderob håller inte med mig, min plånbok är emot mig och min mamma finner inte längre några ord. Jag har blivit beroende av skor och det är hemskt. Det går liksom inte att sluta. Hinner jag inte ta mig in till stan så hinner jag definitivt klicka hem några från internet. Livsfarligt, vem fan kom på webshoppen?
(Det blev i alla fall ett par overknee-boots från Nelly, dock blir det ingen bild för jag vill inte att det ska verka som att detta har blivit någon jävla modeblogg!!)
Nu ska jag återgå till boken ett tag till innan det blir dags för att rulla vidare till jobbet. Samtidigt känns det som att det inte finns så mycket mer att plugga på. Det försvinner liksom ut mer än vad som kommer in. Precis som att hjärnan inte riktigt kan lagra mer information och tar friheten i akt och gör sig av med det som den tycker är onödig fakta. Inte ok!!
Chillevippen!!
(Det blev i alla fall ett par overknee-boots från Nelly, dock blir det ingen bild för jag vill inte att det ska verka som att detta har blivit någon jävla modeblogg!!)
Nu ska jag återgå till boken ett tag till innan det blir dags för att rulla vidare till jobbet. Samtidigt känns det som att det inte finns så mycket mer att plugga på. Det försvinner liksom ut mer än vad som kommer in. Precis som att hjärnan inte riktigt kan lagra mer information och tar friheten i akt och gör sig av med det som den tycker är onödig fakta. Inte ok!!
Chillevippen!!
azzzzåshieeet
Jag kan verkligen inte låta bli att tycka synd om alla dessa uteliggare. De måste frysa arslet av sig vid det här laget. För att inte tala om hur hungriga de måste vara. Och där går man förbi, tittar snabbt ned i den tomma muggen. Ägnar en snabb liten tanke, tycker lite synd om dem. Springer vidare med mat i ena handen, och på tok för många kassar i den andra. Klart som fan jag inte har råd att ge dig något, jag har precis köpt en jacka för 2000, det förstår du väl? Sen blir man sådär småarg och tycker att allt är deras eget fel, de har ju valt att supa bort varende krona de får tag i. Ilskan övergår till ångest för att man ens tänker så om dem. Jag har ju egentligen ingen aning, det skulle lika gärna kunna vara jag som satt där. Då tycker man ännu mera synd om dem än man gjorde innan. Sen börjar tankarna måla upp en bild av hur jag sitter där med trasiga byxor som dessutom luktar kiss, en mugg som jag snott från donken och tigger för mitt liv. Vad fan gick snett?
Hur kan vi sitta här och känna att livet inte har någon mening bara för att snön vägrar försvinna och vi alla längtar till sommaren? Att vi ens har mage att klaga på kylan, vi har åtminstone möjligheten att klä på oss. Sedan att vi är för dumma för att förstå att leggings inte är ett alternativ om man vill vara varm. Eller för dumma för att använda mössa bara för att man precis plattat håret. Eller för dumma för att förstå att vi kommer se ut som Bambi när vi sätter på oss våra höga klackar och ska på fest. Behöver jag fortsätta?
Hur kan vi sitta här och känna att livet inte har någon mening bara för att snön vägrar försvinna och vi alla längtar till sommaren? Att vi ens har mage att klaga på kylan, vi har åtminstone möjligheten att klä på oss. Sedan att vi är för dumma för att förstå att leggings inte är ett alternativ om man vill vara varm. Eller för dumma för att använda mössa bara för att man precis plattat håret. Eller för dumma för att förstå att vi kommer se ut som Bambi när vi sätter på oss våra höga klackar och ska på fest. Behöver jag fortsätta?
Lite extra förvirrad
Jag tänkte först strunta i att lägga upp historien om min mormor, men gör det ändå. Hon är väldigt förvirrad, lider av extremt fiskminne. Kommer inte ihåg saker efter 10 minuter. Oss kommer hon dock ihåg, hur man tar sig hem osv. Det är väl korttidsminnet som inte är sådär jättebra.
Min mormor har ganska nyligen fått beskedet om cancer, men eftersom att hon inte kommer ihåg så är detta inte något hon mår dåligt över. Hon är däremot väldigt medveten om att hon glömmer, så det uppstår en del roliga situationer. Det ni nu ska få höra är berättelsen om hur min mormor tog emot beskedet.
Läkare: "Vi kommer ju då operera bort ena bröstet, om det är vad du vill.."
Mormor: "Ja det hänger ju ändå bara där.... men du, kan ni inte ta båda två så jag slipper använda BH!?"
Läkare: (Visste inte om han vågade skratta eller ej) "Ehm, alltså vi kommer ju sätta dit inplantat så du kommer knappt märka att bröstet varit på rymmen"
Mormor: Vadå, så du säger att jag kommer ha en sillis-tutte och en som hänger ned till knäväcket!? Tro mig, det kommer folk att märka..
Läkare: (Håller sig fortfarande från att skratta, försöker se seriös ut) Nej, inplantaten kommer ju efterlikna det nuvarande..
Mormor: Jasså, det var ju synd!
Läkare: Gå in dit in (pekar mot ett rum) ta av dig kläderna på överdelen och invänta doktor.
Mormor gör som hon blir tillsagd och får prata med en annan läkare. Hon undersöker och ber sedan mormor gå "dit ut" för att sätta på sig kläderna. Mormor som inte kom ihåg vart hon tog av sig kläderna skuttade glatt omkring och lyckades istället ta sig ut till oss andra i väntrummet.
Mormor med tuttarna i vädret: "Alltså jag har ingen aning om vart mina kläder är. Jag vet verkligen inte.."
Det var bara att gå på jakt och leta kläder..!
Nu har min mormor då fått tabletter som ska bromsa tumören och eventuellt få den att gå tillbaka lite. Dessa tabletter ligger i en ask där det står måndag-söndag, sedan står det även klockslag för de som behöver ta flera tabletter om dagen. 1 timme efter att mamma åkt därifrån ringer hon till mormor och säger åt henne att ta sin första tablett. Mormor "skulle bara röka färdigt". 2 timmar senare ringer hon igen, mormor går då och tar tabletten medan mamma är kvar i telefonen. (Då har hon troligtvis redan tagit den efter att hon rökt färdigt). 3 timmar senare ringer hon igen för att dubbelkolla så att hon bara tagit EN tablett. Hela måndagen är tom, onsdag, fredag och ....
VAD SA DU!? Halva asken hade hon stoppat i sig då hon glömt bort att hon redan tagit en. Hon påstod att hon blivit förvirrad av klockslagen, och sen visste hon inte längre vilken dag det var, så då bestämde hon sig för att hoppa på måndagen.
Enligt sjukvårdsupplysningen så var det inget farligt, men hon skulle försöka undvika att göra det till en vana. Möhö, YOU THINK!?
Men mormor min är glad, hon mår bra och verkar vara lycklig. Så fuck fiskminne och fuck cancer.
Så länge du mår bra, då mår jag bra.
<3
Min mormor har ganska nyligen fått beskedet om cancer, men eftersom att hon inte kommer ihåg så är detta inte något hon mår dåligt över. Hon är däremot väldigt medveten om att hon glömmer, så det uppstår en del roliga situationer. Det ni nu ska få höra är berättelsen om hur min mormor tog emot beskedet.
Läkare: "Vi kommer ju då operera bort ena bröstet, om det är vad du vill.."
Mormor: "Ja det hänger ju ändå bara där.... men du, kan ni inte ta båda två så jag slipper använda BH!?"
Läkare: (Visste inte om han vågade skratta eller ej) "Ehm, alltså vi kommer ju sätta dit inplantat så du kommer knappt märka att bröstet varit på rymmen"
Mormor: Vadå, så du säger att jag kommer ha en sillis-tutte och en som hänger ned till knäväcket!? Tro mig, det kommer folk att märka..
Läkare: (Håller sig fortfarande från att skratta, försöker se seriös ut) Nej, inplantaten kommer ju efterlikna det nuvarande..
Mormor: Jasså, det var ju synd!
Läkare: Gå in dit in (pekar mot ett rum) ta av dig kläderna på överdelen och invänta doktor.
Mormor gör som hon blir tillsagd och får prata med en annan läkare. Hon undersöker och ber sedan mormor gå "dit ut" för att sätta på sig kläderna. Mormor som inte kom ihåg vart hon tog av sig kläderna skuttade glatt omkring och lyckades istället ta sig ut till oss andra i väntrummet.
Mormor med tuttarna i vädret: "Alltså jag har ingen aning om vart mina kläder är. Jag vet verkligen inte.."
Det var bara att gå på jakt och leta kläder..!
Nu har min mormor då fått tabletter som ska bromsa tumören och eventuellt få den att gå tillbaka lite. Dessa tabletter ligger i en ask där det står måndag-söndag, sedan står det även klockslag för de som behöver ta flera tabletter om dagen. 1 timme efter att mamma åkt därifrån ringer hon till mormor och säger åt henne att ta sin första tablett. Mormor "skulle bara röka färdigt". 2 timmar senare ringer hon igen, mormor går då och tar tabletten medan mamma är kvar i telefonen. (Då har hon troligtvis redan tagit den efter att hon rökt färdigt). 3 timmar senare ringer hon igen för att dubbelkolla så att hon bara tagit EN tablett. Hela måndagen är tom, onsdag, fredag och ....
VAD SA DU!? Halva asken hade hon stoppat i sig då hon glömt bort att hon redan tagit en. Hon påstod att hon blivit förvirrad av klockslagen, och sen visste hon inte längre vilken dag det var, så då bestämde hon sig för att hoppa på måndagen.
Enligt sjukvårdsupplysningen så var det inget farligt, men hon skulle försöka undvika att göra det till en vana. Möhö, YOU THINK!?
Men mormor min är glad, hon mår bra och verkar vara lycklig. Så fuck fiskminne och fuck cancer.
Så länge du mår bra, då mår jag bra.
<3
Shopping
Efter att ha gått upp tidigt på sin lediga dag för att ägna hela morgonen åt plugg, så tycker väl vilken vettig människa som helst att man förtjänar lite shopping!? Så det bar av mot stan med Linda. Plånboken i högsta hugg, här skulle det minsann göras av med pengar!! Jag hittade vääärldens finste skor och jag är återigen kär. Dock är min plånbok nästintill tom efter detta köp. Men det är helt klart värt det, även om skorna nu skulle bli stående i garderoben resten av livet. Det är ju en investering om man behåller dem i något år. Sedan kan det ju vara en dålig investering om man nu inte använder dem. Men är det en investering så har jag hört att det är ok att slå till.
Här får ni en bild på de små pinglorna.
Här får ni en bild på de små pinglorna.
Love it, love it, love it!!
